Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 3

cLaga att folket här får taga sig någon hvila: saken kan draga ut på tiden och det är ej bra att de trötta sig för mycket i början. i wTror ni att det skall blifva någon förändring i natt?? frågade Maritio. Nej, visst icke. COch ni lemnar oss nu? Ja, jag skall visitera de andra posterna och sedan går jag hem och lägger mig.4 Ni har en god kamrat, general. Hvem då? Bello.4 cAh! ja det är en riktig guldgosse. Akta guld, general ?4 Jag vet icke om det är guld eller förgyllning, men han lyser, svarade Mancilla skrattande och räckte Marifio handen. Båda gingo nu ned för stora trappan och medan Muancillas lilla trupp satt upp, närmade sig Daniel till Marifio och sade: sJag afundas er, kommendant; jag skulle också vilja ha en post der jag kunde utmärka mig.4 cOch skulle ni för federationens skull vilja underkasta er allt det obehag, som förföljer mig?4 Allt, till och med förtalet.? Förtalet 26 uJa, jag hörde till och med här, några som klandrade er. Mig? och hvad sade de? De påstodo att ni ej infunnit er på fästningen förrän klockan elfva, i stället för klockan sju. MariBo blef röd som ett granatäpple. tHvem sade detta, seäor Bello?4 irågade han med en stämma som darrade af raseri, sDet hör ej till historien, sefior Marifio: underverken förtäljas utan att man nämner helgonens namn. Men man talar derom och det vore förtretligt om det komme fram till diktatorn. Moerifio blef nu lika blek som han förut varit röd. ga ssäde han. Ta visst, bara stvtllers