Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 2

ades, då elden brast ut. Huru vill man nnars förklara, att en i nästan lugnt väder ch midt på dagen utbruten vådeld skulle unna så taga öfverhanden i en så folkrik tad som Carlstad, omkringfluten af ettstort attendrag? Vi vilja ej lägga sten på börda genom tt mot Carlstads samhälle rikta anmärkningen om brist på omtanke för sitt eldläckningsväsende. Detta vore så mycket ner obilligt, som Carlstad sannolikt icke ner än flertalet af de öfriga till samma försäkringsbolag hörande städer gjort sig skyldigt till en sådan förebråelse. Deremot mäste förenämnde bolag sjelft, d. v. 8. delegarnes ombud vid bolagsstämmorna, revisorerna samt bolagets styrelse, känna sig skyldigt till den förebråelsen att icke hafva egnat tillräcklig omtanka åt underhällandet och utbildandet af sitt enda försvarsmedel mot des3 rofgirige fiende, elden. Denna bekymmerslöshet i afseende på eldsläckningsväsendet är från bolagets sida så mycket oförklarligare, som väckelser ur säkerhetsslummern visst icke hafva saknats. För det första är detta ej den första gånoen som man erfar, att brister uti eldsläckningsanstalterna vällat, att en eldsvåda, som eljest skulle hafva kunnat dämpas, tagit öfverhanden. För det andra har styrelsen genom rapporterna från de personer, som anställt de s. k. femårsbesigtningarne, granneligen inhemtat, huru illa det på mänga, att ej säga de flesta ställen är stäldt med eldsläckningsinrättningarne. Ur dessa rapporter kan för tillfället erinras hurusom på ett ställe slangen spruckit vid profsprutningen, på ett annat ställe befanns intet manskap vara på ett tiotal af år indeladt på sprutorna, på ett tredje voro slangarne endast några få fot långa, på ett fjerde saknades all rifningsmateriel, på ett femte saknades tillgängligt vatten, m. m., sorgligt att omtala. Vi betvifla ej, att styrelsen då och då gripit sig an med någon skrifvelse i ämnet till en och annan kommun, som icke ens uppfyllt regles mentets knapphändiga stipulationer i detta afseende. Men hvad som måste i hög grad förvåna, är att styrelsen ej synes halva fär stat något egentligt afseende vid ifrågavarande framställningar; hvilka likväl bort komma till bolagsstämmornas kännedom, Äfven hetrar revisorer hafva, om vi ej misstaga Oss, låtit saken allt för mycket bero. Den tredje väckelsen lemnades vid den sista bolagsstämman, då ett ombud föreslog åtgärder för åstadkommande af vissa gemensamma grundbestämmelser i de särskilda städernas brandordningar, af hvilka nägra datera sig kanske frän drottning Kristinas tid. Men en konservativ vind. bläsie den eftermiddagen i stämman; och motioner, ehuru lifligt understödd, lyckades ej vinna pluralitet. De mot densamma anförda, om man så får säga, ?skäl? förbigås denna gång, säsom föga förtjenta af utrymme, men skola, om så skulle påfordras, framdeles framläggas och efter 1og bemötas. Vi anse att siyrelsen för städernas allmänna breandstodsbolag hade långt före detta bort inkomma till bolagsstämma med framställning om ändrade reglementariska föreskrifter i afseende på brandväsendet inom de tili bolaget hörande kommuner. De nu befintliga föreskrifterna finner manlätt vara nästan utan värde. Tre sprutor, meningenting vidare (icke ens vatten), hvad vill man uträtta dermed? Man kan icke finna det vara annat än oriktigt att, då en och annan af dessa kommuner anstränger sig till det yttersta, för att bringa sitt brandväsende till största möjliga fullkomlighet, öfverlemna sig de flesta åt: en -total Dbekymmerslöshet i detta afseende. Vi föreställa oss ej, att det sednarte kan hafva sin förklaring uti det lugna medvetandet, att, om eldsolycka inträffar, man får full betalning. för hvad man förlorar. Brist på intresse för och insigteri eldsläckningsväsendet, torde åtminstone i de flesta fall vara den rätta förklaringsgrunden. Men hvilken skall väcka detta intresse, hvilken bör vara mån om att sprida dessa insigter om ej brandstodsboluget sjelf? Hvilken borde bättre än bolagets direktion känna behofvet af att någonting göres för att i I detta afseende komma till ett bättre? En kommun, som förtjenar allt beröm för sitt brandväsende, har vid ett par bolagsstämmor vigilerat för nedsättning uti sina afgifter på grund af då tilltänkt, nu troligen utförd vattenledning. Första gången lyekades det ej att få motionen härom hvilande, hvilket deremot visst gick igenom vid den I sednare stämman. Då vattenledning endast li egenskap af en förbättrad brandmateriel (vattenframskalfningsmedel) kän intressera bolaget, så blefve genom motionens antagande den första grunden lagd till en graation af kommunerna i förhållande till beskaffenheten af deras eldsläckhingsmateriel. Nästa steg i denna riktning borde följdriktigt blifva inrättandet af mellangrader mellan kommuner med fullkomligt utbildadt brandväsende och sädana med fullkomligt outbildadt dito. En sådan gradation blefve likväl svår att genomföra, ty indelningsgrunden blefve allt för vidlyftig. Det blefve ej blott den naturliga eller med konst beredda tillgången å vatten samt brandredskapens och brandårens qvantitativa omfattning, som här skulle blifva bestämmande, utan afseende mäste äfven fästas vid den af byggnadssättet m. m. beroende större eller mindre risken för eldfara. Bättre vore då, att bolaget uppställde vissa fordringar i afseende på eldsläckningsväsendets beskaffenhet inom de kommuner, som