Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 2

En trupp af tio ryttare kom utföre backen. Trenne af dem stannade för att se efier hvilka de voro som kommo från strandvägen. Kort derpå närmade sig äfven de öfriga ryttarne. Jag har en häst att fordra af er, general4, sade Daniel med den säkra ton som han under de svåraste omständigheter så väl förstod att antaga, och hvarigenom hamofta afväpnade de mest grundade misstankar; han hade genast igenkänt general Mancilla, som denna natt var patrullchef. Ni här, Bello? svarade generalen. Ja, sefior, jag är här, sedan jag ridit en hel mil utefter stranden för att se om ni var åt den sidan, då jag ej fann er i stadens omedelbara omgitningar. Och nu har jag en häst att fordra af er, ty min är alldeles uttröttad efter den långa ridten för att uppsöka er. ?Men jag sade er ju att jag skulle vara hemma till klockan elfva, och jag begaf mig icke ut förrän klockan var en qvart på tolf. Det skulle då vara mitt eget fel att jag icke träffade er?? Utan tvifvel.? Godt, jag erkönner mig skyldig och afstår från hästen. Öfverenskommet. Något nytt, general? Ingenting af vigt. Men jag har väl nu gått miste om det utlofvade nöjet att få se våra soldaterideras qvarter? Åh nej, vi hafva blott varit i el Retiro; alla de andra återstå. sOch hvart ämnar ni er nu? Till fästningen. Hvilken väg, general? Btrandvägen, ty jag skall först inspek. tera batteriet.t Godt, då mötas vi i fästningen. Men, ni kan ju följa med pig diit. ; Nej, general måste till stadlen för stt följa hem Ua PE mg, sömm bade