Aftonbladet – 13 juli 1865, sida 3

Politiska smulör. En blick på det andra kejsardömet. IL. Ait antyda möjligheten af en försoning och -amverkan mellan kejsardömet och demokratien skall utan tvifvel blifva såsom politiskt kätteri betraktadt af de radikala demokraterna, som icke vilja veta af några förmedlande öfvergångsformer, utan i repu blikens skyndsamma införande se mensklighetens enda räddning. Men fastän villigt erkännande, att den republikanska statsformen må vara sjelfstyrelsens renaste, naturligaste och förnuftigaste uttryck, kan man dock, af erfarenheten varnad, hysa någon tvekan huruvida det europeiska samhället ännu är fullt moget för denna styrelsefosm och om icke den konstitutionella monarkien ännu har till stor del ön uppgift olöst, att tjena såsom öfvergångsskede och uppfostringsskola. Doktrinärer al alia slag, med sina abstrakta teorier och sitt sterila systematiserende, äro ett farligt slägte, som gjort vida mer ondt i verlden än den exalterade inbillningens skimrande hugskott. Ingen statsform går af sig sjelf, så framt det ej finnes lefvande lif derinom: Mexiko, Paraguay och Buenos Ayres voro republiker likaväl som Nordamerikas Förenta stater; me: under det att de sednare lugnat och säkert utvecklat sig till hvad de äro — verldens mäktigaste och friaste folk, utan att äfven under de svåraste prof hafva ens såsom den aflägsnaste möjlighet tänkt sig behofvet af en ?diktator?, så hafva de södra republikerna varit ständiga lekbollar för ärelystna våldsverkare, sådana som Rosas, Francia, Lopez, Santa Anna och hvad de allt heta som, sedan de hade fängslat eller proskriberat den ena hälften af befolkningen, tillropade den andra hälften ett befallande: et nune plaudite, cives! och som, ehuru de hette presidenter i stället för monarker, dock lika mycket som trots någon europeisk potentat varit apostlar åt allenastyrandet i dess råaste form. Den barnsliga drömmen om möjligheten af att inbilla menniskorna, att en arm dödlig kan se allt och göra allt inom ett samhälle af millioner: detta envisa äflande att vidhålla en orimlig fiktion, hvars tomhet det enklaste förnuft måste genomskåda: denna högfärd att vilja synas handla sjelf, der man i verkligheten blir ledd, och att tåla detta endast med vilkor att man blir ledd vid näsan, men ingalunda om ledningen försökes med öfvertygelsens makt och med något sken af dennas rätt att göra sig hörd, — detta är den stora sjukdomen, som visst icke uteslutande ansticker födda herrskare. Mera sann republikanism kan stundom finnas noder den monarkiska än under den republikanska formen, och tvärt