Aftonbladet – 12 juli 1865, sida 3

Jutan i hela verldshistorien vigtig period nu lär afslutad. Mr Fornall meddelade nemliIgen den centrala understödskomiten i ManI chester, att han hade afträdt sin post som kommissarie i bomullsdistrikterna, hvilken Ihan har beklädt i tre år, och komiten har nu ajournerat sig för obestämd tid. Denna händelse är en officiel Kungörelse derom lait bomullsnöden har slutats, och antyder att hela understödssystemet för de nödli. dande i bomullsdistrikterna skall blifva upphäfdt. Förändringarne under de sista fyra lären ha varit så plötsliga att det är vanskligt för oss att fullständigt fatta betydelsen Jaf denna kungörelse. Huru stor nöden än j varit genom bomullsinförselns afstannande, blef dock den hårda tiden af nationen buren utan någon ansträngning, som uttömde I krafterna, och huru förfärlig denna olycka än var, så står den dock för vårt minne nu I väl som plötsligt uppkommen, men äfven som öfvervunnen. Ungefär vid denna tid, för fyra år sedan, Ivar det som utsigten för bomullsindustriens I förlamande påtvang sig vår uppmärksamhet. Då utgjorde det antal personer, som i medeltal mottog fattigunderstöd 40,000; först mot slutet af 1861 började antalet tillväxa Ii en bekymmersam grad. Under året 1562 Ttilltog. nöden starkt och omkring 500,000 fpersoner mottogo nu understöd af fattigföIreståndarne och de lokala komiteerna. Denna halfva million skulle under loppet af ett par månader ha svultit ihjäl, om ej den mest storartade välgörenhet utvecklats. Det fruktansvärdaste ver, attingen med den ringaste visshet kunde beräkna om nöden blott skulle bli öfvergäe de. England hade fast beslutit att icke iublanda sig i det nordamerikanska krige , buru förlustbringande det än visade siv, och fastän utsigten att erhålla bomull från tndra länder var oviss och föga lofvende. Man kunde hvarken beräkna huru skadligt den ofantliga industriens förlamande skulle inverka på Englanas nationalvä d och förminska nationens förmåga att utöfva välgörenhet, ej heller kunde men förutse olyckans inverkan på de arbetande klasserna sjelf. Skulle deras lidanden, såso::. förr, förleda dem till våldsamheter, skulle sjukdomar, nödens vanliga följeslagare, inställa sig — skulle bomullsindustrien någonsin kunna entaga sina förra dimensioner, och de i eit fack inöfvade fabriksarbetarne visa sig odugliga i andra yrken? — dessa och många dylika frågor vållade oro och bekymmer för tre år sedan, och ingen anade huru dessa frågor skulle lösas. Men — i stället för att nationen utirmades tilltog dess välstånd under denna hbekymmersamma tid. Arbetarne buro sitt härda öde med ett tålamod, som icke nog kan lofordas, sjukligheten ökades icke, dödligheten aftog, och det bästa var att bomullsindustrien visade anlog till förnyade framsteg; naturen blef sin stora lag trogen och andra länder skyndade stt uppltylla de brister, som plötsligt uppstått. Arbetarne bevisade både sin vilja och förmåga att egna sig åt andra yrken, fom beredde dem en nyttig och lönande inkomst. Kort sagdt — nu, då krisen är öfverstånden, kan man fråga om afbrottet i den amerikanska bomullsinförseln, hvilken ansågs som en fruktansvärd hemsökelse, har medfört andra än goda följder? Men att bära denna kris och framkalla dessa lyckliga resultater, har varit ett i otrolig grad storartadt och omfattande arbete. Den arbetslön, som fabriksfolket förlorade, uppgick till ej mindre än 170.000 st. i veckan, eller till 10 millioner om året. Huru skulle den erforderliga fonden kunna uppdrilvas för att betäcka blott en del af denna oerhörda förlust och huru ordna det nödens afhjelpande nödvändiga systemet? Beggedera voro färdiga så snart behofvet inställde sig. Ej blott från de öfriga delarne af England strömmade med exempellös välgörenhet ofantliga penringsummor till de nödlidande distrikterna, men äfven de andra fyra verldsdelarne utöfvade stor välgörenhet. Asien lemnade 132,625 fst., Nordoch Sydamerika 75,450, Australien 64,740, till och med Afrika sände 10,000 st. Af de berättelser, com understödskomiteerna och fattigföreståndarne afgifvit, visar sig att England sjelf utöfvade en vida större gifmildhet i al!a riktningar. Storartade arbeten utfördes under tiden. På grund af en antagen lag skulle den organiserade centralföreningen deltaga i kommunernas arbetsföretag, när de sednare öfverstiga de förras krafter; och vär det blef för svårt för centralföreningen fick den bistånd at hela grefskapet. De behöfvande besöktes flitigt i sina bo-täder: Englands fruntimmer uppbjödo -hela sin fyndighet för att lindra rbetarnes betryck, skolor inrättades äfven r de äldre och bespisningsanstalter upprättades för de svaga och sjukliga. Slutlifo antogs en lag om OMentliga arbeten, varigenom fast sysselsättning bereddes åt de förra fabriksarbetarne. Denna lag öfverträffade allas förväntan. I de två år som förflöto eedan den utkom ha öfver 2 millioner st. blifvit utbetalta, 10,000 st. ha i medeltal utbetalts hvarje vecka i daglön till arbetarne; 35.000 personer ka arbete, och att vägar blifvit försedda med stenläggning och afdikning, samt chauseer anlagda till en längd af 200 mil utgör blott en ringa del af hvad som uträttats. Man skulle kunna säga att det system, som under tre år blifvit följdt för att afhjelpa nöden, har verit icke mindre beundransvärdt än