Aftonbladet – 12 juli 1865, sida 2

———— Hans trötta lemmar Njuta än af sömnens ljufva hvila, svarade dotia Marcellina. Framåt dås, sade Daniel, i det han sakta sköt undan dofia Marcellina och drog med sig don Candido i samma ögonblick som denne tänkte passa på och taga till flykten. Hvad gör ni djerfve?X utbrast doiia Marcellina. Stänger porten4, svarade Daniel och sköt regeln för dörren, med en beslutsamhet som också lästes i hans ansigtsuttryck. Doiia Marcellina var stum af förvåning. Don Candido trodde att hans sista stund var kommen och en kristlig undergifvenhet började intaga hans själ. SÄro era systerdöttrar hemma? frågade Daniel. Blott Gertruditast, svarade dofia Marcellina, CAndrea har nyss gått ut. Hvar är Gertrudis? Hon är i köket och kammar sig, ty pastorn sofver i sängkammaren och jag hvilade mig litet i salen.4 Godt. Ni är en snillrik qvinna och skall med en enda blick uppfatta den tafla, som nu skall upprullas för era ögon, eller, rättare sagdt, för era öron, ty ni kan från salen höra alltsammans. Men skall blod flyta?4 Nej, visste icke; men jag vill blott sedan höra ert omdöme om saken. Innan jag går vill jag tala vid Gertruditas. Godt. tJag har med mig något ät henne och åt er. Men hvart gå pi nu?? Till Gaete. eGaete?t uTyst! Och Daniel tog don Candido vid handen och förde honom in i salen, medan dofia Marcellina gick att språka med sin systerdotter. Salen var nästan mörk, men den dager, som inträngde genom springan på en fönsterlucka, vägledde Daniel dit. Han öppe lutkan och kunde na lät tinva hvad