hänseende på flera orter handlat ganska godtyckligt. Oss synes vara riktigast att alla sådana öfverskotter samlades till en allmän fond för samma ändamäl, hvarför gåfvorna blifvit ursprungligen gifoa. Hafva öfverskotter uppstått af nödhjelpsmedel, insamlade till de af missväxt hemsökla trakterna af Wermland, så må de bilda en fond, som bevaras för samma ändamål, att anvärdas vid en ny likartad olyckshändelse. Eller ock till en missväxtfond för hela riket. Uppstå öfverskotter af gåfvor, lemnade till nödställde brandskadade i Carlstzd, så må deraf bildas en fond för framtiden för samma ändamål, eller ock till brandskadades hjelp för äfven andra orter i riket. Men icke må man anslå dem till vare sig fattighus eller andra kommunala företag, hvilka aldrig legat i gålvornas syfte. När vi tillåtit oss att, i god tid, göra dessa erinringar, har det varit för att dermed möta invändningar från mer än en eljest frikostig gifvarey hvars tveksamhet vi velat härmed besegra. Det är vår fulla öfvertyzelse, att den redbarhet och det praktiska sinne, som råda inom Carlstads kommun, skola göra sig fullt gällande vid detta tillfälle, och att man sålunda skall bärifrån få ett vackert föredöme för en ändamålsenlig behandling af en sådan samvetsak.?