Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 3

torp transporterades på jernväg till Foglavik. Det tåg, hvars afgäng jag bevittnade, utgjordes af 32 vagnar: 1 första, 1 andra och 2:ne tredje klassens samt 6 vagnar till trossen ) och 20 soldaivagnar. I hvarje officersvagn åkte 10 officerare och i hvarje manskapsvagn 34 soldater. 6 kompanier med befäl, 12 trossvagnar och 12 hästar inskeppades på cirka 34 timme, men troligen kommer det att gå fortare då man blir mera van vid detta befordringssätt. En liten episod från den våta natten vid Tborbjörntorp må bär anföras, sous toute reserve, enligt devisen: Hony soit qui mal y pense! En af de yngre officerarne med ett särdeles martialiskt och distingueradt utseende sökte att få komma in och hvila sig en stund i en bondgård, der det fanns ett präktigt sofrum. Värdfolket tog honom för någon generalsperson, och tillföljd af detta misstag fick vår löjtnan! sofva godt under tak, medan både generaler och öfverstar sleto ondt ute på bara marken. Om konungens outtröttlighet kan icke nog ordas. Så t. ex. vid framkomsten till Ljung, der högqvarteret var förlagdt under 2:ne nätter, begaf sig H. M. efter intagen aftonmåltid tillbaka till pring Oscars qvarter och använde sålunda natten, då de andra hvilade, till att besöka prinsens fördelning, som låg på cirka !2 mils afstånd från den då i granskapet af högqvarteret förlagda 2:dra fördelningen, H. M. vidtog jemte prinsen nödiga dispositioner för den dagen derpå blitvande drabbningen och återvände först mot morgonen till sitt tält. Bland det omkring högqvarteret vid Ljung församlade folket märktes 2:ne nära 7 år gamla mulattpojkar, krya och frodiga bytingar, hvilka voro rätt kuriösu att skåda. En mängd åskådare un! banstågen från Borås och ten mellan den 28 och 29 Jani till Ljung, för att åse följande dagens strid. Beklagligtvis kommo, under det att densamma på gick, några häftiga regnskurar, hvilka ingalunda voro behegliga för de med eleganta toiletter försedda, resande damerna. Till hvad som redan blifvit yttradt om det militära familjelif konungen förer, kan läggas ett H. M. begagnar.gerna förtroliga benämninger till personer at sin omgifning. Söälunda hörer man i bögqvarteret, utom tjensten, huru konungen ropade än på Pappenheim, än på Achilles, Ajax, Bredaker, Kristian, 0. s. v. Också är H: M. hjertligt och vppriktigt afhållen af sin närmaste omgifning, liksom ni vet att han är särdeles älskad af hela armån. En regementsmusikkår spelade om aftonen vid högqvarteret invid Ljung, och från Ge der rundtomkring bivuakerande regementena hördes krigsmusikens toner hela aftonen. Den 30 Juni, då högqvarteret förflyttades från Ljung till Eklanda, ett afstånd ef 7 fjerdingsväg, som tillryggalades under en ganska bastant värme, antog konungen, åtföljd af alla till bögqvarteret hörande svenska och norska officerare och vederlikar, den inbjudning, som af chefen för Weströta regemente, öfversten och kommendören Lilliehöök gjordes att hvila en stund midtpå dagen vid dennes vackra egendom Sällerhög, hvilken, belägen midtemellan båda ?Sväljorna, ligger som en oas i öknen, omgifven af löfrika hagar och grönskande ängar och åkrar. På en utmärkt vacker och af lummiga träd omgifven stor gräsplan nedanför herrgårdsbyggningen, voro 2:ne stora tält uppslagne, utanför hvilka konungen och de som voro med honom slogo sig ned i gräset och fördrefso tiden med glam och sång tilldess middagen blef servered, hvilket gick Pi ett huj?, ty kockarne voro nu som alltid flinka och snart var middagen dukad inuti ett af de båda största tälten, utanför hvilket en skuggrik löfsal blifvit för tillfället upplörd. I denna löisal framsattes efter middagens slut en bål och deromkring glammades ännu en stund efter maten. Derunder föreslogs af öfverste Lilliehöök en skål för konungen, en skål som tömdes i botten bjertligt och med uppriktig entusiasm. Utan att träda grannlagenheten för nöra, torde det tillåtas mig att här nämna det alla de norska officerare, som bevistade detta öfningsläger, gjort sig mycket omtyckta. De voro allesammans bildade och anspråkslöse män, förekommande mot alla och visade mer än ett drag af sannt kamratskap. Dagen för bataljen å Tånga hed, d. v. s. lördagseftermiddagen, då högqvarteret låg på en vacser grönskande kulle midtemot Wär gårda bangärd, var det riktigt gladt lif derstädes. Utom all allmoge, som kommit dit på eftermiddagen, och som liksom en ram omgaf bivuakplatsen, hade också ätskilliga celebriteter infunnit sig, säsom magister Hedlund och lektor H. Bjursten, hvilka, jemte elt par familjer från Göteborg, af H. M. konungen inbjödos på förfriskningar, som serverades invid konungens tält. Svea Gardes musikkår blåste Strauss vackra ?Schotisch des Guides? m. fl. briljanta stycken; dessemellan utförde sångare från de båda gardesbataljonerna och från norska gardeskompaniet qvartettsånger, i hvilka H. M:t jemväl deliog. Ett vackert moment under aftonens omvexlande nöjen var då ett af de inbjudna fruntimren, fru A., född LE. från Göteborg, med silfverklar stämma och ett särdeles artistiskt och sannt musikaliskt föredrag sjöng folksängen solo. Också afhördes hennes vackra sång med den mest ljudlösa uppmärksamhet. Det starka regnandet var visserligen förargligt, men det förmådde ändå icke störa trefnaden i högqvarteret och konungen stod som vanligt, utan öfverrock, midt i regnet och sjöng och samspråkade med sina jäster. Hertigen af Östergötland hade sitt qvarter icke långt från högqvarteret, i en liten täck löfdunge, midt i skogen, och det var sär