Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 3

denna afton tillika med fyra andra ställa sig i försåt för att mörda er och Daniel.4 I afton ! Oh! vid sidan af Gaetes tanke föddes denna Kreons vers: Han skall dö, du skall dö, de skola dö, Alla förgås .. Förskonma mig för era komedier, seiiorat, sade don Candido, torkande svetten ur annan. Det är icke ur någon komedi, utan ur en gripande tragedi. cfinnes någon sorgligare tragedi än min egen, helige Gud! utbrast don Candido. Och det värsta at sllt är att Daniel och ni blifva de oskyldiga offren vid Jupiters altare! ?Oskyldiga? Ja åtminstone jag. Men jag ser nog huru sällsamt, förunderligt, mystiskt, mitt öde mäste vara. Jag kastos på händelsernics våg som en svag farkost på hafvet. O öde, öde! Men det är icke du, som bör bära skulden för allt, ty hvarföre ötvergaf jag mitt yrke, som kunnat skaffa mig beskydd hos mina lärjungar? Ty ni bör veta, sefiora, att jag fordom varit lärare i den ädla skrifkonsten och undervisat efter den bästa metod: klockan ätta börjades i klassen; klockan nio fingo barnen ledigt en stund medan jag spisade frukost. Mm frukost bestod vanligen af någon varm mat, ägg och kaffe med mjölk, men icke något vin, ty deraf försleppas själstörmögenheterna, hvarföre också engelsmännen ej hafva fattningsgåfva. Derefter räckte undervisningen till klockan ett, då gossarne gingo hem och jag tog mig en liten siesta, icke en sömn som pastor Guaetes, som bör söfvas af giftiga ormar, slingrande...? Tyst, tyyst! Man kan höra oss äfven här. vi stå på en vulkan, och jag, efura qvinna, blir kanskte den mest invecklade i olycke