Aftonbladet – 5 juli 1865, sida 3

konungens högqvarter skulle ligga der i trak. ten. För den, som omkring kl. 6 på lör dags e. m. följde denna stig, öppnades, vid des slut, en vYäcker anblick. På en liten öppen, högländt plats i skogen låg ett litet läger af 30 å 40 tält, hvilka på tre sidor omgåfvo den lilla ängen. Den kungliga flaggan utmärkte högdvarteret och konutigens tält. Man hade nyss ätit middag i det gröna: med en kaffekopp i handen och en cigarr promenerade konungen med glädtig uppsyn och manlig hällning omkring bland sin stab; der rådde lif och munterhet, hvilket allt naturligt:;is måste intressera de nytikna åskådarne på afstånd. Snart blefvo bland dem några grupper, som innehöllo damer, inbjudna till lägret och till konungens tält, som inrymde 5 å 6 tätt bredvid hvarandra sittande personer. Här intogos platserna på tältstolar och kappsäckar, ty ?i fält vet man ej af någon etikett?. Kring den improviserade bålen ljödo snart friska sånger, aniörda af den höge värden. De strida regnskurar, som började falla, störde ej fröjden. Svea lifgardes musikkår utförde flera vackra stycken, och gardenas sångkörer sjöngo icke blott xraftigt och manligt, utan tillika rätt musikaliskt. En utmärkt qvinlig röst uttryckte slutligen från det kungliga tältet gästernas tacksägelse uti afsjungandet af folksingen, hvari de öfriga gästerna instämde. Det alltmer tilltagande regnet hindrade en tilltänkt manöver under natten, dervid den anfallande fördelningen skulle öfverraska den retirerande, hvilken dock — efter hvad man påföljande dag försporde — var derpå väl beredd. Så förflöt natten i allsköns lugn, äfven i så fall, att de läger, der man ämnat göra sig en glad afionstund, måste afstå ifrån detta nöje till följd af regnet, enär de små tälten icke medgåfvo något lif under tak. Kl. mellan 11 och 12 på natten anlände med extra tåg Göteborgs skarpskyttekår, under full musik, och emottogs vid stationen af s.n öfverbefälhafvare kapten v. Holten. Kären, som skulle utgöra förstärknin till fördelningen B., uppslog sitt läger på Tånga hed; någon nattro lär dock ej kommit många till del i detta läger, der det ungdomliga intresset för morgondagen bortjagade sömnen. Söndagen ingick med ett vackert solsken. Det var dock öfverallt stilla inom de båda armekårerna. Endast Göteborgs skarpskyttekär, som kl. 8 på morgonen emottogs af generalen frih. Leuhusen, hvilken med sin st: b infann sig ikårens läger, utförde under ett par timmar exercis. Enligt hvad man underhand försport skulle dagens fältmanöver börja kl. 12 till 1 vid Värgårda bro, der den anryckande fördelningen skulle angripa den tillbakatågande. Här var Göteborgs skarpskyttekär, understödd af ett par kanoner på höjden, ställd att försvåra fiendens öfvergång. En mängd iskådare hade på dekringliggande höjderna mlats för att betrakta denna stridens början. Snart framryckte fienden mot och öfver. oron; kanonelden började från båda sidor. De på ängen, bakom gärdesgårdarne, utpredda jägarne aflossade sina skott och lrogo sig in på hufvudstyrkan, som dock var alltför svag att möta den i allt större nassor anryckande fienden. Kavalleriet störjade öfver bron och emottogs af en kraftig salva från skarpskyttarne, som derefter måte påskynda reträtten på landsvägen, derrid det likväl inträffade att några man öfverraskades och tillfångatogs af en kavallerirupp, som obemärkt framkommit bakom n höjd. Efter denna förpostfäktning förflyttades tridsfältet småningom till den i närheten af Vårgårda station framlöpande å på hvars ndra sida öppnar sig Tånga heds vidsträckta lätt, der fördelningen B. utbredt sin tyrka. Det var vid öfverg vgen af denna , uppå tvenne broar, som hufvudbataljen evererades, erbjudande ett ytterst lifligt ch för det profana ögat ganska märkärdigt skådespel. Sedan först jägare edjorna å ömse sidor helsat hvarandra ned en lifhg eld, nalkades det anfallande nfanteriet i tätare massor. Nu öfvergick Blutonelden till starka salvor, till hvilka le dofva kanonskotten spelade den djupa vasen. Den ena fördelningens kavalleri framrycker karrier mot den andras infanteri, som bilar fyrkant och möter angriparen med en Id, som, derest det gällt allvar, hade fort n fruktansvärd verkan. Nu var den blott gnad att gilva kavalleriet tillfälle att visa ina djerfva evolutioner och goda sammanållning. Sålunda fortgick striden omkring en timma å Tånga hed, dit nu alla trupper samlats. åra skarpskyttar, som här voro ställda på fdelningen B:s yttersta högra flygel, fingo ner än en gång bilda fyrkant mot rytteiet, hvilken rörelse kåren lär ha utfört nycket bra, samt älven möta infanteriet, els med angrepp i sprängmarsch, dels i örsvarsställning. Svårigheten att ladda, nder det man låg framstupa på marken, ar ögonskenlig och visade nödvändigheen al bakladdningsgevär. En så långam laddning — ehuru man kunde förndra sig att den, vid vissa regementen, ick så fort som den gjorde — måste göra n kår ofantligt underlägsen en snabbkjutande. Omkring kl. 3 röjde den aftagande elden tt striden var nära sitt slut. Trupperna ntogo mera fredliga positioner och, efter et de blifvit för ändamålet rangerade, börade deileringen, derunder konungen med in stab befann sig i närheten af den för söta artilleriregemente uppförda byggnaen på Tånga hed. Hit hade ock den talika samling af åskådare, som med mycken ver bevittnat det militära skådespelet, samI