Aftonbladet – 5 juli 1865, sida 3

Ni bemyndigar mig således att förbjuda folkets sällskap att utsända patruller? Jag vet icke; jag kan ej med lugn tänka derpå nu. En annan dag skall jag fråga guvernören.? ?Godt; jag skall sjelf skrifva till hans excellens derom?, sade Victorico, uppstigande, inom sig besluten att ej skrifva ett enda ord till Rosas; hans afsigt var blott att ännu mera skrämma den stackars don Felipe, på hvilken han nu fullkomligt hämnats. Går ni, seiior Victorico ? Ja, seiior.? ?Ni är således bemyndigad?? Hvartill?? frågade Victorico ifrigt. Att låta göra brödet lika stort som förut, hvad bagarne än må säga.? Ah, jag hade glömt det.? Och säga till att de baka af siktadt mjöl, som nunnorna göra.? Farväl, sefior don Felipe!? Gud beskydde er, seiior Victorico. Rådfråga mig när ni vill och när någonting ar vigt inträffar.? Ah, det skall jag visst icke underlåta. Ni är ju tillförordnad guvernör ?? Om också unitarierna rasa ännu värre, Jag är det, sefior, ja, jag är tillförordnad guvernör.? Farväl? Och Victorico gick, önskande tillförordnade guvernören för djefvulen i våld. Bland andra besynnerligheter som Rosas system, eller snarare hans tid, har att uppvisa för den kritiska blicken, är det utarbetade bedrägeri, hvarigenom hvar och en som uppträdde på den politiska skådebanan sökte hälta sig uppe i sin ro.l. Hvar och en var i sanning skådespelare: konungen inför åskådarnes ögon och faltig sate i verk-.