Aftonbladet – 5 juli 1865, sida 2

fe ve. tollllall IUI DUHUCSlaHlUuUel —— De nyss försiggångna omvalen till lag stiftande kåren i Frankrike ha företett flere anmärkningsvärda resultat. Så haiej min dre än fyra af kejsarrikets mera betydande städer oppositionens kandidater segrat öfver regeringens. Märkligast af dessa val äl dock det som försigått i Clermont, hufvud. orten i departementet Puy-de-Döme, der op: positionspartiet med ej obetydlig röstöfver: vigt lyckats genomdrifva valet af sin kan. didat. Hvad som ger denna valseger dess största betydelse är, att den plats, som skulle fyllas, förut innehafts af en af rege. ringens och imperialismens trognaste seider. nyligen aflidne hertigen de Morny. Det är följaktligen ett nederlag, som är väl egnadt att ge maktens nuvarande innehafvare i Frankrike åtskilligt att tänka på. LAve. nir National gör med anleaning deraf följande betraktelser: Hr Meynadiers nederlag i det valdistrikt, der grefve Morny nästan enhälligt valdes, har väckt lifligt uppseende. La France medger, sedan hon meddelat detta märkliga nederlag, att de officiella kandidaturerna, efter att ha misslyckats i Paris, nu miss: lyckas öfverallt: i Dijon, i Chålons, i Rochefort, och frågar: ?Hvad vill detta säga? Denna fråga är naiv. Det vill säga, att den af de officiella kandidaterna representerade politiken icke längre är valmännens. La France påstår, att om oppositionen tillväxer i antal, ?vinner hon icke i moralisk styrka?. La France söker förgäfves göra sig illusion och leda sig sjelf och andra på villospår. Hvad som tvärtom karakteriserar oppositionen är dess moraliska styrka, som ökas för hvarje dag, och den session, som nu slutat, har lemnat mer än ett bestämdt bevis härpå. Under de föregående sessionerna räknade regeringen lika många framgångar som plenas under den nuvarande sessionen har hon visserligen haft flera segrar än mnederlag, men alla dessa segrar fa varit lifligt motarbetade, ofta oafgjorda, alltid med svårighet erhållna. Under budgetdiskussionen ogillade kammaren lagförslaget rörande det nya posthuset och skatten på vagnar; hon var föga gynnsamt stämd för skogarnes försäljning, och i plenum i gär den 28 Juni måste hr Rouher mellankomma i en sekun där fråga, nemligen om industripalatset, och resultatet af diskussionen, som uppsköts till i morgon, är helt visst mycket oafgjordt. En sådan hållning aflagstiftande kåren och sådana omröstningar skulle ha väckt mycken öfverraskning för fyra ir sedan; nu förvåna de ingen. La France må säga hvad hon vill, så måste oppositionens styrka ha märkvärdigt tillväxt. Antalet gör här intet till saken, eller åtminstone är detta blott en ganska obetydlig sida deraf. La France känner utan tvifvel i vår historia tider, då minoriteten i församlingarne obestridligen uttryckt landets tänkesätt. När Manuel på sin bänk blef tagen i kragen och utkörd ur kammaren, hvem representerade då den allmänna meningen, Manuel eller majoriteten? När Voyer-dArgenson protesterade mot massakterna i södern midt ibland de uppretade rojalisternas larm, hvem representerade då Frankrikes verkliga tänkesätt, VoyerdArgenson eller 1816 års kammare (la Chambre introuvable)? Oppositionen räknar i dag inom lagstiftande kåren tio å tolf medlemmar. I restaurationens kamrar fanns det en tid, då hon blott räknade sju, och då en af de sju talade ut genom fönstret och utropade: Här äro vi endast sju, utom kammaren äro vi sju millioner.? Majoriteten utbrast i skratt, och de rojalistiska tidningarne drefvo med sjelfbehag gäck med dett storskryteri. 1830 års revolution bevisade snart, att de sju Oppositionsdeputerade hade uttryckt icke allenast sju millioner medborgares, utan hela Frankrikes tänkesätt. De, som representera den allmänna meningen, bli ofta och länge slagna i de strider, i hvilka de inveckla sig; de behöfva välja sin terrain, gripa tillfällena, vänta och hushålla med sin framgång. I dessa strider går opinionen omärkligt framåt, men hon går dock framåt, och hennes gång ir på länge icke märkbar annat än för uppmärksamma betraktare. Men ett ögonblick commer, då den plötsligt röjer sig för allas gon, och det är tydligt efter valet i Puyle-DÖme, att vi befinna oss i ett af dessa ;gonblick. När hr Girot-Pouzol presenterade sig för. ralmännen, var hans ställning icke fullkomigt tydlig, och under de första dagarne ann hans kändida ur valmännen liknöjda ler obestämda. Det finns namn, som bära in betydelse med sig; då t. ex. hr Picard ramträder för valmännen i Paris, behöfver lan ej säga dem hvad han är, hvad han ill och hvad han aträfvar får Un Oras