Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 3

Vid fortsatt förhör den 8 Juni inför hof. rätten, blef Protokollet från föregående dag justeradt. ågonting annat anmärkningses värdt förekom då icke, än alt polismästaren Wallenberg inlemnade en skrift, hvari han söker förklara orsaken till, att han gifvit åkaren Andersson godtgörelse. Såsom förut blifvit omnämndt, hade angifvelse forts derom, att polismästaren inne å Wiergs krog skulle våldfört sig å nämnde Andersson, men efter att denne erhållit ifrågavarande godtgörelse, hade han utfärdat ett slags qvitto, innehållande att han mottagit full valuta för sitt lidande samt icke sjelf skulle lagligen beifra eller beifra låta det våld, som mot honom å krogen blifvit föröfvadt. Vid förhör inför hofrätten, rörande denna sak, hafva öfriga vittnen förklarat, att de icke sett polismästaren tilldela Andersson något slag med batong, men ett vitine deremot på ed tagit, att pclismästaren gifvit honom trenne. Polismästarens förklaring lyder sålunda: En dag i början af veckan, efter den 8 Mars 1884, infann sig hos måg i poliskammaren en person, på hvars både omdöme och välvilja för mig jag hade och har all anledning attsätta det största värde. Han omtalade dervid det han nyss förut träffat en person, hvars ord och åsigter då ansågos hafva mycket att betyda och som uppgifvit att jag den 8 Mars på aftonen å en krog vid Jakobs Kyrkogata skulle hfva slagit en åkare Andersson samt att magister Munck af Rosenschöld sökte öfvertala åkaren att emot mig väcka åtal. Till förekommande af sådant och af den förargelse, som förmenades skola genom ett åtal uppkomma, tillråddes jag att efterskicka åkaren och förlikningsvis med denne uppgöra saken, hvilken såsom passerad inomhus ansågs icke kunna utan angifvelse från rätter målsegande till åtal upptagas. Jag invände deremot, dels att jag ej visste mig hafva å nämnda krog utdelat något slag eller i öfrigt utöfvat något våld, såvida icke dertill kunde räknas att jag fattat en karli kragen och fört honom mot dörren ; och dels att, äfven om jag, som å denna krog erhöll ett smärtsamt slag å venstra handen, i häftigheten, utan att jag kunde sådant erinra mig, skulle hafva utdelat något slag, en sådan åtgärd, som den mig föreslagna, sedermera skulle kunna tydas såsom ett nedmutande af en sak, för hvilken jag hade anledning vara rädd, och förklarade jag mig således icke vara benägen att efterkomma det erhållna rådet. Dertill svarades mig att, såvida åkaren Ulifvit vid ifrågavarande tillfälle på uppgilvet sätt våldförd, det i alla fall vore skäl för mig att söka, under det då rådande skriket ofver polisens framfart dessa aftnar, förhindra anledningar till åtal och att med någon mindre uppoffring söka förekomma den förargelse, som blott genom en dylik angifvelse mot mig kunde nppstå. Under påstående att mitt resonnemang under dåvarande förhållanden vore oklokt, tillraddes jag fördenskull fortfarande och med tillägg af ett ytterligare skäl, för hvilket jag dock ej anser mig böra till protokollet redogöra, att ofördröjligen efterskicka Andersson, och med honom uppgöra saken. Till följd häraf efterskickade jag Andersson, som då meddelade mig att han vid tillfället erhållit ett slag i-hufvudet och ett på ryggen, men atthan, ehuru uppmanad att infinna sig hos magister Munck af Rosenschöld, ej efterkommit detta, utan! gerna vore villig att mot erhållande af någon . godtgörelse afsäga sig all talan i och för våldet. Fastän han derjemte förklarade att han icke kunde säga sig hafva blifvit slagen af mig, beslöt jagmig till följd af det erhållna rådet icke allehast att lemna Könom den begärda godtgörelsen mot det han afgaf ett sådant skriftligt förklarande, som blifvit företedt, utan ock att jåfa tillställa arbetskarlen Jol:ansson, hvilken äfven skulle blifvit vid semma tillfälle våldförd, godtgörelse derför mot afgifvande af enahanda förklarande.? Hr Ganår, som denna rättegångsdag var tillstädes, fick på polismästarens begäran, älven till protokollet afgifva en förklaring öfver hvad han isin ill justitiekansleren ingifna anklagelseskrift menat med det der förekommande uttrycket : allestädes der hr Wallenberg sjelf uppträdde gick let som blodigast och ohyggligast twill?, förmäande hr Ganr, att han med berörda uttryck cke åsyftat något annat än den svåra misshandNed han sjelf i polismästarens närhet undersått. För ofvanberörda yttrande sade sig polismästaren ämna yrka ansvar å honom. Nytt förhör egde rum den 12 dennes.