Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 3

I UBU TINV SVA INUGICD, UtlVvIU CUUadASL ICiICrerande det hufvudsakligaste. Vid förhöret den 6 Juni hördes, angående uppträdet å vaktmästaren Wibergs krog vid Jakobsgatan den 8 Mars, ett nytt vittne, flickan Sofia Andersson, hvilken vid ifrågavarande tid varit i tjenst hos makarne Wiberg, och berättade hon, att efter det skrik och buller hörts å gatan, hade polismästaren dit inkommit, åtföljd af konstaplar och en sergeant vid stadsmilitärkåren. Befallning hade genast gifvits, att krogen skulle stängas, och de innevarande gästerna blifvit utkörda i sådan hast, att alla ej hunnit betala sin förtäring. Vittnet hade icke sett polismästaren utdela något slag och icke heller hört, att åkaren Andersson inne å krogen lidit någon misshandling; men vid den trängsel, som uppstod i dörren, då gästerna rusade ut, hade vittnet hört slag af battonger utdelas, men ej observerat hvem som slog eller blef slagen. 3) Vid ett föregående förhör, har ett vittne Carl Nicolaus Johansson intygat, att polismästaren , ) Wallenberg inne å krogen misshandlat Andersson. Polismästaren har genom anförande af hvarjehanda anmärkningar försökt förringa detta vittnes trovärdighet. Bland annat hade nämnde Johansson wppgifvit, att han, utkörd från krogen . med de andra, skulle efter polismästarens utkomst lr gatan ha observerat den väg denne tog, hvilet polismästaren förmenat så mycket mindre kunde vara med sanningen öfverensstämmande, som Johansson, hvilken vore ofärdig, fått på be.gäran stanna qvar inne å krogen. :VidkommanI de denna omständighet upplyste Sofia Andersson, att hon visserligen bedt Doli KE. oo MW mv ismästaren, att Joharsson, som hade svårt. att gå, skulle få: stanna qvar å krogen. Hvad dertill svarats, hade hon ej hört; men såvidt hon kunde erinra sig, hade Johansson aflägsnat sig med de öfriga gästerna. Poliskonstapeln Olsson, åberopad af:polismästaren, hördes: härefter, föratt lemna upplysning derom; att polismästaren W. icke: Varit närvarande eller i närheten; dåhriGåner utahför Hennigs bod misshandlades. ;Hani berättade, att han omkring 3 7 på aftoner-rhellan Herkulesbacke och Kocksgatan mött polismästaren, som åtföljd af konstaplar förtsatt vägen uppåt Regeringsgatan; att vittnet, somiderefter gått ned åt Gustaf Adolfs torg, vid ankoristen till Jakobs Kyrkogata sett numera5polisdemaren Granström samtala med urmakafenSandgren utahför dennes butik, och att genast derefter vittnet tillika med en annan konstapel afihr Granström erhållit befallning att hålla våkt vid handlanden Hennigs bod, på det att de som. väntade på tidningar ej skulle blifva störda, och inga obehöriga der stanna. I anledning häraf hade vittnet dröjt vid. boden: fill kl. 9, då den stängdes: Vittnet hade dock icke sett Ganer eller någon annan misshandlas derutanför å gatan, ej heller observerat att. polismästaren gått förbi. På härefter af-advokatfiskalen framställd fråga i hvilka delar af målet hr Minnich ville qvarstå såsom angifvare, förklarade denne, att hån endast önskade göra detta i två fall, nemligen i fråga om de angifna uppträdena å Köpmantorget och å Wibergs krog. I alla öfriga fall hade han endast önskat lemna hr justitiekansleren upplysningar, dem det st tt denna myndighet fritt att efter godtfianande använda, Sedan derefter Minnich och vittnena fått afträda, yttrade. advokatfiskalen Billbergh att, med afseende å beskaffenheten af den i detta mål mot polismästaren gjorda angifvelse om våldsamt förfarande och då advokatfiskalen af handlingar gesällen August Bernhard Cederberg, inhemtat, att, enligt berättelser af i samma mål hörda personer, polismästaren den 6: Mars 1864 å norra trottoaren vid Norrström skulle med käpp slagit en person, som omkullskuffat en konstapel, advokatfiskalen ansåg erforderligt, för beredande af fullständighet åt denna undersökning, att po lismästaren nu äfven förklarade sig öfver hvad sålunda förekommit. I anledning häraf förmälde polismästaren, att han efter försök att den 6 Mars på aftonen på Blasiiholmstorget skingra en stojande folkmassa, åtföljd af tre poliskonstaplar begifvit sig derifrån Stallgatan och Strandvägen framåt Gustaf Adolfs torg, derunder de af den påträngande folkmassan varit utsatta för slag, knuffningar och snöbollkastning; att vid ankomsten till. hörnet af Operahuset invid Gustaf Adolfs torg en yngre person af folkhopen gifvit en tätt invid polismästaren gående konstapel Hasselberg, som var en äldre man, en stöt i nacken, så att Hasselberg fallit framstupa. Då våldsverkaren genast derefter flytt undan, hade polismästaren skyndat efter, för att fasttaga honom; men derifrån hindrats genom att några personer kommit emellan. Hr polismästaren hade då, på det att gerningsmannen ej skulle gå onäpst, med en käpp tilldelat honom ett kraftigt slag å högra sidan af N nacken, försäkrande polismästaren, att detta varit det enda tillfälle då han under ifrågavarande na uti ett annat hos hofrätten förehafdt mål, rörande för våld å polismästaren tilltalade snickarun dagar utöfvat något våld innan den 7 Mars på ! aftonen befallning om massornas skingande medelst våld utdelades. h Advokatfiskalen anhöll vidare att, då i fråga f om nödvändigheten af vålds användande för folksamlingars skingrande den 7 Mars, justitiekani sleren fästat synnerlig vigt på att få utredt, hun ruvida, då befallning af polismästaren derom gife vits, folkhopanes trots öfvergått till angrepp å person eller egendom, polismästaren nu målte illfrågas, huruledes, efter hans uppfattning, förg hållandet i dessa hänseenlen vid ifrågakomna illfälle varit. Härpå svarade polismästaren, att något våld jig ida mot person eller egendont icke ö rån folkets det ögonblick berörde befallning gafs blifvit öröfvadt ej heller hot, som innebar trängande å! ara, mot någon viss person försports; men att aolismä ppt ett sig hafva a staren, med afseende på de fridstörande st den som förut under aftonen egt rum, an-er ledning befara det massan kunai le komma att öfvergå till våld, helst densamma m cke åtlydt öfverståthållarens kort förut under)h: sberopande af upprorslagen meddelade uppmalingar att skingra sig, ntan visat uppenbart trots; m amt att polismästaren med befallningens utde-p ande framförallt afsett att förekomma konflikt si nellan folket och den då redan reqvirerade mi-de itärstyrkan och deraf möjligen uppkommande gt lodsutgjntelse. be Med förmälan hurusom af ransakningen framin inge det slag med batonger blifvit utdelade å ustru Wibergs näringsställe aftonen den 8 Mars fri edan polismästaren dit inkommit, uppmanades olismästaren att afgifva ett bestämdt förkla-)ty ande huruv.da han iakttagit, att vid tillfället mväl tillstädesvarande polismän sålunda förgått ft 8. samt huruvida polismästaren vidtagit någon sk tgärd att afstyra våldet eller beifra detsamma. sl: Polismästaren förmälde till svar härå det han jelf ej sett, någon af de polismän, som vid82 rågavarande tillfälle voro med honom inne på Vibergs näringsställe derstädes utdela mnågot8e ag; men att i målet hörde förre korporalen sson, som jemväl vid tillfället åtföljt polisästaren, efteråt berättat, att han, då han såg 1 person slå polismästaren, gifvit den som utfvade våldet, ett slag på armen: att polismä-8 en hört att jemväl en sergeant vid stadens kår utdelat slag med batong; hvarjemte olismästaren påstod, att han sjelf blifvit slagen nader det han höll i åkaren Andersson. (Intet f de många vittnen, som hörts angående detta ppträde, ha såvidt vi erinra oss haft något såint att förmäla). Föröfrigt hade polismästaren, om ej egde kännedom om eller kunde förklara ? ledningen till utöfvandet af misshandling vid) dai rågavarande tillfälle, enligt sitt förmenande ej innat afstyra ett våld, som ej at honom beärkts förrän i samma ögonblick det föröfvades. id det förhållande, att i m vid tillfället skulle bli ulie förklarat sig hafva blifvit godtgjorda och ville föra någon talan, hade han saknat anvåldförda, dessutom j P2! ning att cadermera vidtaga någe LL t:t ad. I (dar