Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 3

Ett par timmar i polisdemstolen. Sedan den vackra årstiden inträdt, då, såsom ordspråket lyder, det är hus i hvar buske, händer understundom, att temligen godt utrymme finnes i den för åhörare afsedda lilla afskrankningen i polisdomstolens sessionsrum. Man kan då få tillfälle att der öfvervara en session, och vi gå att här nedan skildra en sådan för att gifva ett begrepp om beskaffenheten af de mål der vanligen handläggas. Det är sessionen itörgår, om hvilken vi tala, och vi anteckna till en början med nöje, att förhandlingarne fördes, i formelt hänseer.de, med ett noggrannt iakttagande af de inför underdomstolarne öfliga rättegångsformer, hvartill vi icke kunna erinra oss förut ha varit vittne i Stockholms polis. Naturligtvis varstår alltid den i sjelfva organisationen grundade olikhet, att utslagen afkunnas omedelbart af domaren personligen, utan föregången ötverläggning med några bisittare i rätten. Då det första målet påropas, inträder en yngling med godt utseende. an är dömd till 150 rårs böter, derföre att han varit med och hurrat under Marsdagarne. Kan du betala böterna? frågar polisdomaren. ?Nej!? blir svaret. Nå, då får du gå in på bestraffning, sedan hofrättens utslag i målet vunnit laga kraft. Du får 13 dagars fängelse vid vatten och bröd. Ett annat mål påropas, och en af parterna infinner sig. Af rapporten, som upplises erfar man, att det är ett par personer, en maskinist och en matros, som grälat och luggats ombord på en skuta i Örebrohamnen. Å Nå, hur hänger det ihop med det här? frågar domaren. ?Ah! det var ett misstag alltihop; det var just ingenting att tala om; vi ha blifvit vänner nu igen?, genmäler käranden småleende, och jag önskar nedlägga målet. Detta får också förfalla, med vederbörande åklagares begifvande. Nu införes en för tvenne resor stöld förut straffad person, men som fått vistas på fri fot, enär han har stadig bostad och arbete. Han har anträffats liggande i en rännsten så full, att han med äkdon måst forslas till vaktkontoret, hvarest han fått sofva ruset af sig. Du var öfverlastad i går? anmärker polisdomaren, hvarvid denne stackare, som står under polisens uppsigt, darrar, väl kännande faran af sin förseelse. För att i någon mån förminska denna, vill han framräcka ett betyg, förmodligen innehållande något vitsord från den han arbetar hos om sitt uppförande; men derå fästes ingen uppmärksamhet. Var du full i går? ljuder samma entoniga fråga ånyo. ?Ja, men jag begriper icke hur det gick till, ty jag har på sednare tider varit ordentlig. På grund af eget erkännande dömes nu den felande att böta 10 rdr samt med 1 rdr ersätta skjutsen. Sedan han förklarat sig nöjd med utslaget, afföres han, enär han saknar tillgång till böterna, för att aftjena sin förseelse med 3 dasars fängelse vid vatten och bröd, hvarjemte han örständigas att åter inställa sig efter undergånsen bestraffning. En annan för fylleri och oljud tilltalad person, n ung bleckslagarlärling, förekallas härefter, ridgår rapportens innehålt och pliktfälles äfven, nen erhåller på derom framställd begäran 14 dasars anstånd med böternas erläggande. Nu förekallas tvenne parter, en dräng och en wstru, hvilka båda under sopning af en gata å rorr kommit i ovänskap. De hafva olika hus tt sopa för, och uppgifver hustrun orsaken till sämjan vara den, att drängen alltid begagnade len finten att sopa all orenlighet öfver på d idan, der hustrun skulle hålla rent. Etter åtkilliga diskurser härom, råka parterna en vacker lag 1 handgemäng, hvarvid hustrun påstår att Irängen afbasat henne med sopqvasten, och han sin sida att hustrun först rusat på honom och laggt honom vid örat, samt att han blott paerat hennes närgångenhet med qvasten. Båda arterna önska förebringa bevisning, hvarföre etta vigtiga mål uppskjutes till annan dag. En stentryckare förekommer härefter. Samma ag, då den sednaste eldsvådan härstädes å Norrundsgatan egde rum, hade stentryckaren komvit rusande trån Gustaf Adolfs torg, för att beifva sig uppåt Regeringsgatan. detsamma ommer en ung löjtnant och stabsofficer ridande tför densamma, och :vår stentryckare kommer t hästen och underlöjtnantens ben. I rapporn omtalas detta såsom ett med flit riktadt slag t hästen, hvilken förolämpning stabsofficeren ke ansett sig kunna förlåta, ehuru stentryckan bedt honom om ursägt på vaktkontoret. Tvenne vittnen höras å den förolämpades sida ch intyga riktigheten af rapporten, Nvarjemte e visa mycken ifver i att söka ådagalägga det