Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 2

EF Se Et MA SENS SATA SOVER SEV MF EREESt Den sednaste statsrevisionen. IV. Bland missbruk, som revisorerna anmärkt, är det sätt, på hvilket hufvudtitlarnes besparingar användas. Lika ovilkorligt som grundlagen bjuder att svenska folkets beskattningsrätt utöfvas af rikets ständer allena, lika ovedersägligt måste statens medel användas endast efter ständernas föreskrifter; men regeringen har från äldre tider tillbaka ansett sig oförhindrad att efter godtfinnande använda såväl de å hufvudtitlarne uppkomna besparingar som de extra utgiftesmedlen. De förra, som uppkommit endast derigenom att utcifterna å hufvudtitlarne beräknas högre än behofvet kräfver, borde naturligtvis reserveras statsverket till godo, och de sednare borde aldrig användas till andra än utomordentliga behof, som icke kunnat af ständerna förutses. Båda dessa tillgåogar synes regeringen nu emellertid betrakta såsom lemnade till dess fria disposition för hvad ändamål som helst, och det är ganska vanligt att, då de af ständerna till visst behof anslagna medel redan blifvit disponerade, nya anslag från nyssnämnda titlar af regeringen anordnas för enahanda behof, hvilket ingalunda kan vara rätt och lämpligt, helst det vid sådant förhällande tjenar till intet att ständerna bestämma statsutgifterna och begränsa anslagsbeloppen. Ändamål, för hvilka dylika dispositioner å besparingar och extra utgifter minst borde förekomma, äro äfven årligen återkommande behof, såsom t. ex. utgifvandet af tidskrifter, för hvilka, efter hvad revisorerna anmärka, vederbörande emellertid i sednare åren från nämnda titlar lemnat anslag. Sedan gränsen för de ordinarie anslagen blifvit öfverskriden samt en och annan blifvit gynnad med extra -lanslag, uppväxa från alla håll anspråk på dylika förmåner, och en vägran har sedermera karakteren af mannamån. Också har, sedan landtbruksakademien erhöll ett bidrag för utgifvandet af sin tidskrift, 500 rdr årligen tilldelats såväl Upsala som Lunds universitet samt 1000 rdr årligen blifvit lemnade justitierådet Naumann till understöd för hans tidskrift. Äfven under år 1862 hafva betydliga kostnader måst utgöras för komiteer, af hvilka större delen dock nu lyckligen blifvit upplöst, neml: Till författningskommissionen ..... 26,966: 80. ? kommissionerna för undersökning af k. flottans skepp 1,868:09. komitån för uppgörandet af förslagtill sjöförsvarets ordnande ? komiten för un ing af grunderna för städernas i riket beskattning. 10,000: — ? komitån för pensionsväsendets ordnande.,..........s ren 500:— Tillsammans 51,834:30. Våra komitåer nedlägga i allmänhet ett förtjenstfullt arbete på sina betänkanden, men resultaterna deraf blifva, såsom bekant är, vanligen mycket små. Det vore derföre önskvärdt att någon större sparsamhet iakttoges i afseende på de arvoden och kostnadsersättningar, som till dessa komitter anslås. Det sätt, hvarpå den stora Hvitfeldtska stiftelsens medel användas, jemte vederböIrandes underlåtenhet att tillse, det stiftelsens ändar ål främjas, har föranledt revisorerna att i detta afseende göra en kraftig och desto mera befogad erinran, som rikets ständer redan för mer än åtta år sedan derom till regeringen afläto förnyad erinran. Vid berättelsen angående kongl. biblioteket, hvaraf upplyses huru öfverfyllda detta biblioI teks nuvarande lokaler äro, har en reser. vant (Svensn) erinrat, huruledes, ehuru regeringen sjelf, uti proposition till rikets sednast församlade ständer, förklarat ökadt utrymme kunna för biblioteket provisoriskt beredas i nuvarande museirummen uti StockI holms slott, till hvilken proposition ständerna gifvit sitt bifall, ?har likväl biblioteket nu icke kommit i åtnjutande af dessa rum, hvilka deremot för helt annat ändaImål apterats?; och har regeringen i stället förhyrt särskild lokal för en biblioteIket tillkommen förstärkning. Det sätt, hvarpå denna angelägenhet, i likhet med så mången annan, behandlats, är af den beskaffenhet, att några kommentarier icke erfordras. Så snart rikets ständers revisorers berättelse till K. M:t inkommer plägar förordnas, att alla de uwrider statsdepartementen hörande verk och inrättningar skola med utlåtanden öfver revisorernas anmärkningar inkomma; men öfver de anmärkningar, som gälla regeringen sjelf och dess förvaltning, afgifves Icke någon förklaring, ehuru det icke bör vara mindre angeläget för vederbörande departementschefer än för deras underordnade att rättfärdiga sig och förklara sina handlingar. Det tillfälle til! förklaringars afgifvande, som statsrevisionen erbjöde, borde desto mindre af vederbörande försmås, som de i allt fall äro underkastade folkombudens bedömande vid hvarje riksdag, men då måste under mera ofördelaktiga förhållanden, nemligen i allmänhet utan att kunna förklara sig, ansvara för sina handlingar. I konseqvens: med denna metod att betiakta statsrevisionen, såsom den icke anginge regeringen sjelft utan endast dess underordnade verktyg, finner man i förevarande berättelse anmärkningar, som direkt gällt vissa afdelningar af kongl. kansliet, besvarade endast af ena eller andra tjenstemannen, som handlat efter sin chefs order och derföre nu endast kunnat åberopa denna, icke motivera eller förklara densamma. Såsom exemel härå, och huru föga upplysande dylika örklaringar blifva, må nämnas, att, sedan revisorerna anmärkt, huru, oaktadt rikets