Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jos Mårmol). t6odt; i sednare fallet är er plats hos don Felipe Arana ett tillräckligt skydd: i det förra har ni i Eduardo det bästa medlet att stilla folkets raseri ifall det skulle vända sig emot er. I Eduardo?5 Ja, derom behöfva vi ej mera tala. I Så att... Så att Eduardo stannar här sålänge jag önskar det. Men...4 Men en person, mindre ädelmodig än jag, skulle säga till er: Seftor, don Candido, Lavalles dagorder, som ni med egen hand kopierat och lemnat mig, var alldeles riktig, och vid minsta brist på grannlagenhet hos er, skall detta papper vara i Rosas händer, sefior don Candido... s. Nog, nog, Daniell4 Nåväl, det må vara nog. Äro vi öfverens?4 Ja, vi äro öfverens. Oh min Gud, jag är alldeles som Rosas; min konstitution liknar hans, det är klart!4 utropade don Candido och började med stora steg spatsera fram och åter i rummet, allt under det han tryckte apelsinskalen mot tinningarne. Skulle er konstitution likna Rosas? Ja, Daniel, alldeles densamma.4 e) Se A. B. n:r 83—85, 87, 89—92, 94, 96—102, 104, 106, 107, 109, 112. 113, 116, 117 (BI, 119, 123, 121 (MLB, 128—134, 135—138, 140 Es —143 och 148.