Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 2

För tusan! Gör mig det nöjet att förklara detta, seftor don Candido, ty om så är, skulle Eduardo och jag i all tysthet kunna göra menskligheten en stor tjenst. Ja, ja, Daniel, vi äro alldeles lika, sade don Cåndido utan att förstå skämtet. Men hvaruti liknar ni Rosas? Deruti att jag är rädd, Daniel, räd! för hela min omgifning. Huru? i vet således att guvernören är rädd. Ja, det vet jag. I går, under aftonbönen, då jag skref, det vill säga, då jag kopierade de dokumenter jag sedan visade dig, emedan jag, som du önskat, alltid tar dubbla kopior af allting, samtalade ministern sakta med Garrigds och vet du hvad han sade ?4 Jag kan icke gissa det.4 Han sade att guvernören låtit föra ombord på Acteon fyra kaggar guldmynt, och att den stund snart skulle komma då hans excellens skulle sjelf gå ombord på detta fartyg, emedan han fruktade för den ställning, hvari han befann sig och för hela sin omifning.t Faroad 20 Detta är bokstafligen ministerns ord. Och det är alldeles samma förhållande som med mig: jag fruktar hela min omgifning.4 Liksom han.4 Liksom han, och det är derföre jag säger att jag liknar hans excellens, emedan detta uttryck är högst upplysande, vältaligt, klart, då han och jag vid samma tillfälle intogos af samma känslor. Det är sannt, sade Daniel, som tänkte på det samtal don Candido berättat honom. sOch detta fenomen skull: ej kunna ega rum, om icke han och jag hade alldeles