Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 3

Om rättegångsförhandlingarne i poliskammaren. Vår artikel för några dagar sedan under yfvanstående rubrik bar, såsom man väl unde förutse, icke undgålt att väcka misshag på det håll, mot hvilket anmäskningarne voro riktade. Detta misshag ger sig luft i on insänd artikel, som vi emottagit och här nedanför meddela. Vi bära med resignation nsändarens anatemer, tröstande oss med hoppet att våra anmärkningar öfver hvad som längliga tider varit och till icke ringa del ännu är praxis hos ifrågavarande myndighet må lända till någon rättelse och förändring för framtiden. Lemnande nu ordlet ät insändaren, förbehålla vi oss att få mteed anledning af hans anmärkningar, vidfogga nägra erinringar. Den insända artikeln :är af följande lydelse: Aftonbladet för fredagen den 16 Juni inmehåller en med rubrik Om rättegångsförhandliinarne i poliskammaren, betecknad artikel, hvzilken väckt ett visst uppseende, icke derföre att den, till ton och syftning är olika åtskilliga amdra artiklar Aftonbladet ät sina läsare tillhandlahåller, utan derföre att densamma, vid jemförellse med verkliga förhållandena, utmärker en mindire vanlig dristighet i uppgilter, förenad med en sälllspord raskhet? i slutledning från sjelfskapacde fakta. Genom några utdrag utur artikeln ooch framläggande af de nu existerande förhållandema, skall läsaren blifva i tillfälle bedöma om Aftombladets uppgifter ega grund i verkligheten, occh i hvilket syftemal de må hafva tillkommit. Artikeln börjar sålunda: Då vi här komma att något sysselsätta oss meed poliskammaren, få vi på förhand förklara, att vi ingalunda ämna vara på något sätt småaktigsa. De fel och brister, som vidfåda denna institution, äro alltför många och alltför stora, att man vad anmärkningar mot densamma skulle behöfva hållla sig till småsaker. ör att afhjelpa alla de missförhållanden dler råda, fordras icke blott god vilja utan äfven kraft och förmåga : men äfven med de mest blygsamma anspråk på dessa egenskaper hos tjenstemännten i poliskammaren kunna vi dock i sanning ej amnnat än förvånas öfver att vederbörande ej i miin sta mån sökt lösgöra sig från en gammal friån despotiska företrädare ärfd, förkastlig slentriam, vid rättegångsförhandlingarne, och i stället biemödat sig om att införa ett med lagers anda occh tydliga stadganden förenligt rättegångssätt. Meen förgäfves har man väntat på allvarlig förbättrimg i detta afseende, och det måste bekännas att dlå, under nuvarande högste polischefens ledning, hiittills intet blifvit gjordt till missbrukens afhjeelpande, man, oaktadt hans kända raskhet, iclke har mycket hopp-att under hans tid något i deen vägen kommer att vidtagas. å man förut afhört en rättegångsförhandlimg inför Stockholms rådhusrätt och har sett det lugim, som oftast gör sig gällände vid rättegången samt den mogna pröfning som föregår utslaget, hvilkcet der med värdighet alkunnas, bör man verkligeen derefter upp 1 poliskammaren för att få se een parodi på en rätteg nfsförhandling. ty åtminstome kunde den för ett eller annat år sedan ej få en annan benämning. Vidare anföres i särskilda perioder: Hvar och en tilltalad anses der (i poliskanmmaren) för brottslig och behandlas derefter?. Men återvändom till polisförhöret. Sedan den till vittne åberopade, på sätt vi omnämnt, fåt Verttta allt hvad han bh sig bekant samt beräit: