Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 3

j om arbetarne, som voro beställda till arbete, men af hvilka den ena afslog källelsem att kow ma och den andra väl lofvade intinna sig, men ändock uteblef. Ack! tyvärr är let blott allt för visst, att det finnes menniskor, som vändt hjerta och sinne åt ett innat håll. Dårade af enhetsidns och ärans oyckelbild, öfvergifva de öfverstepresten Samuel för konung Saul! De inse icke, att derigenom just framka!las den splittring, de olyckor och det elände, hvarom gamla testamentets böcker tala. Men ni mina bröler, förenen eder till försvar af denna apostoliska stols heliga rättigheter genom eta verk och ord, och om icke förmän annat, oenom bönen, genom edert exempel och edra kristliga dygder. Pröfningen, säger jag eder är svår, men Gud förlänar sma tjenare kraft att-bära den, och skall efier detta korta lif kröna dem med odödlig ära?. Under kristi-lekamensfestens firande i Neapel hade bourbonisterna försökt tillställa en storartad demonstration, men studenterna uppställde si: afvaktande på de gator processionen skulle passera, och oaktadt denna var eskorterad af nationalgarde och polismanskap, för att upprätthålla ordningen, kunde studenterna ej hindras att besvara bourbonisternas demonstrationer med käpprapp och knytnäfsslag samt slutligen förjaga hela följet åt alla håll. Den lägre folkmassan, på hvars understöd bourbonisterna och de klerikala räknat, afhöll sig från allt deltagande i dessa uppträden samt lät studenterna och den frisinnade ungdomen få frio händer. Myndigheterna togo sig af dessa uppträden anledning att hädanefter strängt upprätthälla förbudet mot alla slags re igiösa processioner och andra dylika upptåg. Stråtröfrarne fortsätta ännu med sitt ofog. Nyligen blefvo flera stadsoch provincialråd totalt utplundrade af ett band bourbonistiska banditer. AMERIKA. Unionshjeltarne Grawt och Sherman hade i Newyork varit föremål för de lihigaste sympatier. Isynnerhet Grant är dygnet om belägrad af en beundrende folkmassa. Han är den populäraste af alla unionsgeneralerna och emoitager med anspråkslös enkelhet den tröttande hyllning, hvarmed han är öfverhopad Kvarhelst han befinner sig: Från Newyork skrifves den 10 Juni: En negerdeputation från Kentucky har hos presidenten Johnson beklagat sig öfver att de hvita vägra giiva de svarta något arbete, samt anhällit om regeringens beskydd och krigsrättens bibehållande i Kentucky: Afven i Washington är sinnesstämningen mot de svarta ganska batfull. Uti Richmond Har negerskvlorna måst tillslutas, ij anseende till den grymma behandling, som negerbarnen rönte derstädes. Uti Vi:ginien är armodet så stort, att regeringen nödgas underhålla omkring 200,000 nödlidande, Jefferson Davis lynne. har, alltsedan han fängslades, varit retligt och våldsamt : värdighet och resignation i olyckan synas för hans karakter vara främmande. Man måste för en tid lägga bojor på honom, sedan han förgripit sig på en vaktsoldat. Han förklärde för denne, att han ledsnat hans dörr, samt befallde honom att stå stilla eller gå sin väg; då soldaten, i enlighet med sina ordres, icke gaf Davis något svar, utan fortsatte sin enformiga gång, rusade Davis på honom och slog honom till golfvet. Det var med anledning af detta uppträde som man lade honom för nägra dagars tid i bojor. Vid bojornas påsättning gjorde han hättigt motstånd, så att man måste utsträcka honom på ryggen och hålla honom. Det vittnesmål, som mr Connover, f. d. tjensteman uti konfedererade krigsdepartementet, aflagt inför ransakningsdomstolen i Washington rörande Davis medbrottslighet i mordet på presidenten Lincoln, I meddelas nu in extenso i de amerikanska tidningarne och är för Davis i hög grad komprometterande. KINA. Från Shanghai skritves den 22 April, att l engelska öfvertullinspektoren lyckats vinna kinesiska myndigheternas samtycke till en vigtig åtgärd, som i verkligi:eten skall öppna alla kinesiska hamnar för den utländska handeln. Han har nemligen förmått regeringen tillåta kineser att besitta främmande fartyg och segla med dem under kinesisk flagg. Följderna af detta medsifvande äro lätta att förutse. Kinesiska skeppare kunna icke sjeliva föra sina fartyg, lika litet som kinesiska timmermän förstå att bygga dem. Derigenom komma utländningarne att förse dem med fartyg och sjömän, och de kinesiska djonkerna? skola snart nog bli alldeles undanträngda. ——-x2 vid att se honom gå fram och tillbaka vid