Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 2

atematiska ämnena något nedsatta. Detta ; utan tvifvel godt och riktigt. Men i ället har primanen fått ett läroämne till i ;skan, en åtgärd, hvars fördömlighet både r pedagogisk och språklig synpunkt en irfattare, hvars ord böra ha någon vigt i essa ämnen, nyligen i denna tidning upp isat. Och söker man några inskränkninar i ämnen och pensa i de höögre klaserna, der de varit ytterst af belhofvet på: allade, så söker man dem förgäfvres. Några öcker i Xenofon borttagna — ee der allt! len Herodot och Plato, de stå qvar. Men, säger man, hvem som vill kan ju umera befrias från skyldigheten att läsa rekiska. Han behöfver ej tvingas attiskoan göra bekantskap vare sig med Xenofon, lato eller Herodot. Grekiskan är ju ej ängre något obligatoriskt läroämne. Ja, letta var visserligen ständernas uttryckliga egäran och tyckes äfven vid första påeende ligga i den förändrade 12:te parasrafens 2:dra moment. Vid närmare påseende visar sig dock förhållandet vara ett helt annat. Momentet lyder nemligen säunda: För yngling på elementarläroverkets klassiska linie, som be:nnes icke utan svårighet kunna följa undervisningen, må lram ställning om hans befrielse från läsningen af grekiska språket göras af vederbörande målsman, och må, efter det kollegium yttrande afgilvit, på eforus bero att den äskade befrielsen bevilja.? Af verba formalia Am me ——— —— TN i denna paragraf finner läsaren att den beviljade risk. Ständerna hade begärt att lärjungar, som, af hvilken orsak det nu vara må och således utan afseende på der s större eller mindre förmåga att följa undervisningen, önskade befrielse från grekiska språket, skulle erhålla sådan dispens. Regeringen bifaller nu sjelfva saken, men fäster vid sitt bifall ett sådant vilkor, att ingen yngling, som ej vill bland sina kamrater gå och gälla fir en klen stackare, skall vilja begagna sig af det gjorda medgifva ndet. Paragrafen innehåller således ett verkligt afslag under formen af ett skenbart bifall. Bättre och värdigare synes det oss då hade regeringen handlat, om hon sagt ett öppet nej, än att vid sitt ja fästa ett förödmjukande vilkor, som ingen yngling med karakter skall vilja underkasta sig. I den modifierade, Jiksom I den gamla skolstadgan är latinet det företräcdesvis om huldade barnet, dernäst tyskan, och modersmålet i jemförelse med båda stjutbarn. Så har, för att lemna rum åt det sedinare, modersmålet i första klassen måst afstå 2 timmar, liksom matematiken 3; och vid delningen af de 6 timmar som grekiskan, hvilken nu först börjar i femte klassen,förr hade i den fjerde, har latinet fått två, medan modersmälet afspisats med en. Samma Cendrillonsroll spelar det äfven i de skriftligs öfningarne. Medan åt latinet, tyskan och franskan gifves ett hemtema i veckan, är å öfningarne i det egna språkets skriftliga be handling endast anslaget ett stilprof i hvar annan vecka. I tredje och fjerde klassern: läses latinet i tio timmar, medan moders målet måste nöja sig med tre. Dessa förhål landen tala tillräckligt för att via, på hvil ken otillfredställande ståndpunkt vår skol lagstiftning i sjelfva verket ännu belioner sig förmånen är helt och hållet illuso-