Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 2

CK EE Ja, jag skulle tro det; var så god och öppna porten, så får ni sjelf se.7 Hör på: luta dig ned, så att ditt ansigte kommer i rät linie med nyckelhålet, men på minst en half alns afstånd derifrån, så att jag kan rikta mina synorganer derpå och se om det är du? Daniel kunde hafva haft halft lust att med ett kraftigt knytnäfveslag spränga regeln för porten, men han kuivade sin vrede och gjorde som den oetterrättlige gamle befallte honom. Åh, det är verkligen du!4 sade don Candido och öppnade porten. Ja, sefior, det är jag, jag som har alltför mycket tålamod med er. cVänta, Daniel, gå icke längre, svarade don Candido och fattade sin lärjunges hand. tHvad djefvulen betyder detta, seiior? Hvarför får jag icke gå längre?4 För det jag vill tala vid dig häri Nicolassas rum?) sade don Candido och öppnade dörren till ett litet rum som läg mtill förstugan. Säg mig först — har någonting händt? uNej, men kom nu in här.? 4 Är det ni sefior, som vill tala vid mig der? uJa, Daniel, jag sjelf. Det var illa.? Det är allvarsamma saker, Daniel. Ändå värre. Men jag skall följa er, med det vilkor, likväl... Befall, ålägg mig...4 Med det vilkor att samtalet icke räcker längre än två eller tre minuter.t Antaget. Kom, Daniel.4 Daniel inträdde vid sin fordne lärares hand i hans trogna tjenarinnas bostad och satte sig på en gammal skinnstol, Don Candido ställde sig bredvid honom, räckte ut ermen och sexie: