Aftonbladet – 22 juni 1865, sida 3

SEEN OO, RETA MLA OÖLYGETUI OGtv MAD, TER ABIT vedhålla densamma vid en jemforelsevis ringa srad af betydenhet, för att derigenom med desto större framgång blifva i stånd att i verkligt sjömanskap och i strid ombord å fartyg kunna täftla ned och öfverträffa yrkesbröderna i andra länler, samt göra det möjligt för våra örlogsfartyg att uppträda ute på öppna sjön, oaktadt der benntlig öfverlägsen fiende. Att ernå en så hög ståndpunkt af yrkesskicklighet blifver visst icke något lätt arbete; men vägen dit är dock ej svår att finna. Tydligt och klart ligger den utstakad af såväl sunda förnuttet som sjökrigshistorien, och den vägen leder ingalunda in uti stillvattnet af våra skärgårdar och färskvattenströmmar, ej heller till lägeröf ningar eller studier af lilla kriget, eller till garnisonstjenstgöring, vare sig i fästningar eller på stationerna — hvilket allt bör tillhöra ett annat vapen och en annan personal — utan gar den väg, som förer ett örlogsvapen till dess sann fulländning, direkt ut på sjön. hvilken ännu i lag såsom tillförene är sjöofficerns enda rätta tillämpningsskola. En så mycset som möjligt oafbruten sjötjenstZöring är derför den häfstång. hvarmed vårt örlogsvapen skall lyftas till hvad det bör blifva. Hvarje annan tjenstutöfning är mer eller mindre en afledare från det mål som här är hufvudsak. nemligen att i sjömanskap och sjöstridsduglighet blifva den fiendtliga örlogsmannen öfverlägsen. Bringas svenska sjöofficern till denna yrkesfullindning, är dermed vunnet allt hvad staten at honom kan begära; men att fordra mera vore att åsidosätta fördelarne af arbetets fördelning. att omöjliggöra täflan med andra mariner, samt itt åter nedstiga till det sextonde århundradets Jutredda begrepp, hvilka ej förmådde urskilja. innu mindre uppdraga gränslinien mellan hvarje särskildt vapen. Engelska och franska skeppsbesättningars tillfälliga landtstrider mot haltvilda indianer, mexikanare och seapoys äro inga exempel för oss att taga till ledning vid ordnandet af värt för europeiska förhållanden afsedda orlogsvapen; och icke mindre vilseledande vore tet att anföra danskarnes fordna kanonbåtstrider eller de sednare sjöstriderna vid de nordamerikanska flodmynningarne, — hvilka strider aldrig antogo karakteren af skärgårdskrig. ehuru utkämpade med kanonbåtar — såsom bevis för att vår örlogsflotta förmådde fullgöra bade egna pligter och allt hvad, enligt det efterföljande. skulle tillhöra skärgårdsartilleriet. Det är att antaga att den fiendtliga landstigningsarme. som törr eller sednare kan komma att beträda vår jord, besitter den mest fulländade europeiska iandtkrigsbildning; och att emot dylika trupper uppställa sjömän, vore fullt jemförligt med 1758 ars felsteg, då delar af armån utkastades såsom bemanning på örlogsflottan ; — eller. såsom ännu sednare har skett, att oaktadt örlogsofficern ej nade tillräcklig sjöbefarenhet, måste han gå hemma, när de officerare, som skulle beredas för striderna i våra skärgårdar, utkommenderaleg att besegla Atlantiska oceanen och Medel hafvet m. m. Att den andra delen af sjöförsvaret, som uteslutande skulle omfatta krigföringen i våra skärsårdar och inlandsfarvattnen. erhåller benämninsen kungliga skärgårdsartilleriet; samt att detta vapen, med rangnummer mellan k. flottan och flottans konstruktionskår. ej bör annorlunda upplattas än såsom ett artilleriregemente med flytande Jlavetter, och hvars uppgift blefve, icke blott att hindra fiendens fartyg framtränga geom positionerna i våra skärgårdar, samt att d dessa strider veta att begagna fältverk. för nkningar, stängsel, minor m. m., utan äfven att ikläda sig den ej mindre vigtiga rollen, när fiendtlig arme nalkas stränderna af våra inre farleder, att då angripa densamma, samt att blifva en flankbetäckning för vår egen armå, när hon stöder sig vid ett farbart vattendrag. Afven kring våra sjöfästningar bör skärgårdsartilleriet, medelst sina pansarklädda flytande lavet: ter, bidraga till försvaret; och å sjelfva fästningarne, åtminstone de vigtigare at dem, öfvertaga en del af befälsplatserna, vara kanonbetjeningens förhandsmän samt bestrida båttjenstgöringen. Det skall derjemte betjena och fortskaffa ett lättrörligt landstigningsartilleri, hvilket på land kan uppträda i likartad tjenstgöring med armen. Rikets sjömätningar böra bestridas af skärgårdsartilleriet. Af skärgårdsartilleriets personal erfordras således så mycken kvigsbildning och vidsträckt praktisk duglighet, som inom ett och samma apen rimligen kan begäras. Men skulle det åligga dess officerare, jemte uppfyllandet af ofvannämnda fordringar, äfven navigera på verldshafven samt eftersträfva de kunskaper och den sjömannavana, som erfordras för att i strid på örlogsskepp ute på oceanen eller öppna sjön mäta sig med fiendens sjöofficerare, hvilkas hela krigsbildning omfattar endast denna del af krigskonsten, så är det ganska visst, åtminstone enligt all mensklig beräkning, att så många olikartade pligter, hopade på en och samma officer. skulle medföra en sorglig skörd af svikna förhoppningar, fäderneslandet blottställas för obeFikneliga förluster. och kriget, som åt den IE kesskicklige erbjuder så mycken oforvansklig ära, blifva för den tappre, men af de många pligterna ö(verbelastade svenska officern en bitter kedja af idel motgångar och förödmjukelser. Han kunde vara förvissad att, såsom fartygsbefälhafvare, ute på hafvet möta en på detta element mer erfaren fierde, som vore honom öfverlägsen i sjömanskap, utmanövrerade honom och sålunda frånryckte honom segern: och fastän han, i följd at mångsidigheten af sina pligter. icke kunde hafva haft tilltälle att använda nå gon synnerlig stor del af sin tjenstetid ombord å fulltacklade örlogsfartyg, åt navigeringen och manövern på verldshafven samt törvärfvandet af de merkantila kunskaper hvarje sjnoflicer. som rätt pppfattar sitt yrke, ej bör uraktlåta inhemta, så hade dock denna tjenstgöring och dessa studier, ehuru otillräckliga att bilda honom till en praktisk och kunskapsrik sjöofficer. varit en försummad tid för de många nödvändiga arbeten och öfningar, som fordras för at: blifva vuxen de strider, hvilka, såväl i samband med som oberoende af armen. förekomma i skäroårdskriget. Vore det honom medgitvet eller törenligt med den dubbla yrkesskyldigheten. att fästa sina böjelser och sin kratt hufvudsakligast vid det ena af de båda olikartade yrkena. kurde detta icke ske med mindre än att han bletve en fulländad, föga hedrad krigare i det andra. På den st:ndpunkt krigskonsten nu befinner sig. och utöfver hvilken den sannolikt än vidare kom: mer att utvecklas, äro skärgårdskriget och ötlogstjensten hvar för sig tillräckliga att upptagaj en intelligent mans hela verksamhetsförmåga; hvaremot den, som eftersträtfvar mästerskapet i bäda, äfventyrar att ej ens i något ppppå blotta medelmåttan. Detländer derför saväl till tjenstens som den enskildes bästa, att officern vid skärgårdsartilleriet, liksom ofticerarne vid hvarje annat vapen, icke ålägges annan tjenstgöring än den honom tillhör, nemligen hvarken mer eller mindre än hvad som erfordras och förekommer vid striderna i skärgårdskriget. 4:0. Det ytire sjöförsvarets fartyg böra vara af den konstruktion, som motsvarar fordringarne för öppen sjö. Alla böra de vara så beskaffade att de kunna kryssa på närgränsande farvatten, och en del af dem bör vara afsedd att äfven kunna besegla de aflägsnaste haf. Till flottan bör såedes öfyerlemnas sjöförsvarets alla bevärade farg, som äro försedda med stående tackling, från och med det fregatt-tacklade ned till den nuva: rande kanonångslupen, äfvensom de, hvilka för nyssnämnda fordringar äro till längd eller djupgående af så stora dimensioner att de icke hunna med fördel manövreras i våra trängre skärgårdar, : 5: Oe oh