Aftonbladet – 22 juni 1865, sida 3

3 BT) BE SA EN MN ae drad anordning kunna vinnas en betydlig förbättring, förenad med lättnad för lärjunarne, i synnerhet inom de lägre klasserna (Forts. följer.) Vårt sjöförsvar. I denna fråga, som varit föremål för så många komitters arbeten, men ännu alltjemt väntar på sin definitiva lösning, ha chefen för sjöförsvarsdepartementet statsrå det grefve v. Platen nyss ingått till K. M:: med ett förslag till organisationsplan, hvar: orunder med K. M:ts begifvande blifvit till trycket befordrade. Då det i en fråga, son mer än de flesta andra för närvarande för oss har en djup och allvarlig betydelse, må ste vara af intresse att lära närmare kännt denna från sjöministern utgångna plan, hr vi ansett oss böra återgifva dessa grunder och göra dermed i dag början: Hvarje lands försvarsanstalter böra vara ordnade efter dess politiska och geografiska förhållanden samt de anvisningar, som från dess hi storia kunna hemtas. Om denna sats är rik ig, hvilket svårligen skall kunna jäfvas, måste ock vid dess tillämpning på Sverge såsom obestridligt framstå, att detta lands sjöförsvar bör, jemte ett för öppna sjön passande örloj vapen, i sig äfven upptaga ett för dess skärgårdar och inlandsfarvatten lämpadt flytande artilleri, af helt olika beskaffenhet emot hvad behofvet kräfver i andra länder, hvilket vid fä derneslandets försvar, särdeles mot en öfverlägsen fiende, utan tvifvel skall utöfva krafti gare inflytande, än det vi konna hoppas hädanefter åstadkomma på öppna sjön. Sverge måste sserligen alltid ega större sjögående krigsfartyg. r hvilka, såväl under fred som krig, många vigtiga äligganden finnas att uppfylla; men landets tillgångar medgifva icke att underhålla en så stor och kostbar flotta, som skulle erfordras för att såsom fordom ute på sjön bekämpa en mäktig granne och afhålla honom från våra kuster. Förhållandena äro numera så förändrade, att vid blifvande krig vi måste emotse fiendens anfall på vår egen halfö; och då äro farvattnen längs utmed stränderna af våra vidsträckta inre farleder och insjöar en vigtig del af krigsteatern, hvilken, till stort gagn för vår armå, kan och bör beherrskas af ett tidsenligt och efjer de lokala förhållandena afpassadt flytande artilleri. Dessa sanningar måste numera ligga tydliga och klara för hvar och en. Men 1 och med letsamma de erkännas, blifver ock deraf en naturlig slutföljd, att iaom ett sjöförsvar med tvenne så olikartade uppgifter, personalens åligganden böra i enlighet dermed så fördelas, att svenska sjöofficern ej pålägges större börda än andra länder tilldelas hans yrkesbröder, och han således fritages från det mångstudium, okändt inom andra mariner, som nu fordras hos oss, vid K. M:ts flotta, der anspråken äro, att samma officer, som skall kunna manövrera våra störs.a krigsskepp och föra dem ute på de aflägsnaste haf, äfven skall veta att leda försvaret uti våra svårkända och för vårt land helt och hållet egendomliga skärgårdar och inre farvatten, der striden till ej ringa del kan komma att föras uppe i land och alltid inom en krigsteater, hvarest segern vinnes mer genom soldatens blick än sjomannens erfarenhet, och der hela krigföringen måste ordnas efter reglorna för ett landtkrig. Att tilltro en och samma personal vara i stånd att förvärfva en så mångsidig kunskap och skicklighet var måhända icke oriktigt under fordna tiders outvecklade krigsbildning, men såsom förhållandena nu äro, hvilar en dylik tro på en alltför osäker grund, innebär en ydritven tillit till individens förmåga, eller också ett förbiseende af hvad som fordras uti det ena eller andra yrket, och den kan blifva at största väda för fäderneslandet; ty denna yrkessammanblandning är och måste alltid blifva, åtminstone i någondera delen af den olikartade krigföringen, ett hinder mot frambringanget at en tillfredsställande praktisk duglighet. Om ätven förmågor icke saknas, hvilka teoretiskt kunna inbemta allt hvad som tillhör krigskonstens olika vapen, är det dock aldrig att påräkna, att en och samma person skall uti mer än ett yrke kunna på ett tillfredsställande sätt tillämpa teorien — och faran är, att den föregitna mångsidigheten, ehurn lofvande och säker under freden, blifver en olycka när det gäller att handla i närvaro af fienden. Tjenstgöringen ombord på sjögående örlogsfartyg och den tjenstgöring, som tillhör det inre försvaret uti våra skärgårdar och inlandefarvatten, äro hvar för sig, om rätt vårdade, af en så skiljaktig beskaflenhet, att de med allt skäl böra utgöra tvenne yr. Att så fördela arbetet är ej mer än en yldig gärd åt tidsandan. Krigsvetenskapens alla grenar utveckla sig nu nästan dagligen till en den föregående dagen icke anad fullkomning ; och tör att härvid ej blifva stillastående eller skrida tillbaka, måste konsten att föra krig förlelas u:i särskilda yrken eller vapen, så att hvarje vapen får sina egna män, hvilka med odelad uppmärksamhet och nit och med sina bästa krafter oafbrutet arbeta för vapnets framgång uti detsammas särskilda och natörliga riktning. Utan en dylik fördelning af arbetet är det numera icke möjligt att åt något yrke gifva eller inom detsamma vidmakthålla en tidsenlig fullindning. På grund af dessa skäl, och med stöd af hvad vidare kommer att anföras, föreslås: 1:0. Att från K. M:ts flotta öfverflyttas så många officerare, som erfordras för det vapen, hvars iliggande uteslutande bör blifva krigföringen uti den inre skärgården, äfvensom att i öfverensstämmelse dermed och i enlighet med vårt lands g ografiska beskaffenhet, sjöförsvarets materiel så ordnas, att, utom de fartyg, hvilka äro be knade hufvudsakligast för strid ute på öppen , också andra konstrueras med särskildt afsele på hvad numera fordras för striden inne i ärgården. 2 Att sedan ett till gt antal officerare sålunda blifvit utbrutet för ett inre sjöförsvar, den nuvarande K. M:ts flotta erhåller namn af Kongl Flottan, med oförändrad rang, och fortfarande blitver ett vapen hufvudsakligast för vårt yttre kustoch sjöförsvar. Detta vapen skall derjemte äfven på aflägsnare haf upprätthålla svenska flaggans anseende och hos främmande folk bevaka våra intressen, samt, ehvar handeln använder svensk undersåte, blifva ett stöd för svensk jag och rätt. Ifrån denna del af sjöförsvaret bör lorsstaten erhålla sitt befäl, och skulle äfven statens navigationsskolor kunna derifrån erhålla sina lärare. På det att detta vapen må utvecklas i bästa öfverensstämmelse med vår förmåga, samt uppfylla hvad fäderneslandet af detsamma kan fordra, och för öfrigt erhålla en riktning och lifvas af den anda som höjt andra länders imariner till så mycket anseende. bbr vid dess ordnande icke förgiftas: