Aftonbladet – 22 juni 1865, sida 2

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 17 Juni. Det Virchowska duelltiilbudet har icke aft några vidare följder, och saken harinör den allmänna meningens domstol vunits af den utatr ministerpresidenten utmanade representanten. Alimänheten tog helt och hället Virchows parti och gillade hans veteende. Den fördom, hvarat militärpariet så länge dragit vinst mot de civila, måte en gäng i detta fall, der representantkammarens privilegier och talarestolens friret stodo i fara, bräckas af en modig man. Häudelsen är ej ensam i sitt slag, utan föresäende exempel ha visat, att det erfordras n oerhörd karaktersfasthet för att, trotsr len i Preussen inrotade fördomen. År 1852 iuellerade hr v. Vincke på pistol med hr von Bismarck, dertöre aut Viucke hade begabbat den ännu oerfarna diplomaten för hans Frankturt begängna blunders. Äfven f. d. ministern von Patow har för ett yttrande rån tribunen gifvit en gardesollticer upprättelse på pistol och blef dervid svårt så rad. För fyra år sedan slutligen blef om vändt general von Roon utmanad at Her man von Vincke och afhölls endast genom krouprinsens intervention från att antaga utmaningen. Den parlementariska arenan hu tade urarta till ett studentburschenschalft. och på sednare tiden röjde det sig allt mer och mer, att afsigten var att förstöra den sista fristad, som i Preussen ännu återstod för det fria ordet. Härtill ville hr Virehow icke låna sin hand, och det liberala partiet äfvensom det öfvervägande flertalet at dem, som utom kammaren med stor spänning följt förhandlingarne om denna affär, har varit af samma tänkesätt. Från alla delar af landet ha bifallsadresser med en stor mängd underskrifter ingätt till hr Virchow. Valmansförsamlingarne i Berlin ha otfentligt och högtidligt uvtalat sig i samma anda. Den utländska pressen, såväl den engelska som den sjelfständiga franska, har ovilkorligt gillat Virchows uppförande, och säledes kan kan man väl på grund af detta enhälliga vittnesbörd pästå, att Virchow kommit från denna sak avec tous les honneurs de la guerre. Anfall mot talarestolens frihet ha icke saknats hvarken i herrehuset eller i representantkammaren. Junkerpartiet vågar icke upplösa den sistnämnda och kan likväl icke fördraga, att framstegspartiet med manlig öppenhet blottar landets sår. Afven under debat:en om krigskostnads-propositionen , hvilken kammaren afslog, fick ministerpresidenten höra skarpa sanningar om sin vucklande och i dess syftemål oklara politik. Den inre konflikten har så lörvärrats, au kammaren icke ville, genom att efterät godkänova krigskostnaderna, ikläda sig sjelt ansvaret för det lyckligt förda kriget. Eu vå hertigdömenas avnexion temligen öppet utgående amendement ar Wagener föll med stor majoritet, emedan kammaren ville, att den schleswig-holsteinska befolkningens sjelfbestämmelserätt skulle upprätthällas. Icke en gång ett annat amendement af framstegspartiets me:lem Michaelis lyckades gå igenom, hvilket förordade Schleswig-Holsteins skyndsamma konstituerande, med samtidigt. upptyllande at de berättigade preussiska anspräken. Kammaren gillade amendementets syftning, men fruktade att genom dess antagande gitva ministåren ett inmm AT direkt förtroendevowm, samt nöjde sig dertöre med att helt enkelt atslå det. Emellertid har af von Below och hans stallbröder ett förslag blifvit inlen uadt i herrehuset, gående ut på, att förvlämpningar och smädelser eller dylka browsliga yttranden icke skulle vara skyd dade för brottmälslagen derigenom, au de bhfvit fällda af en representant från talare stolen. Härför skulle regeringen draga försorg enligt lag. Uuder debatien ö:ver deta förslag förekommo så häftiga tal af herrehusmedlemmar mot andra kammaren, att de blott i Preussen och äfven der endast i de exklusiva ultrajunkerliga, i inskränkta fördomar fångna kretsarne äro möjliga. Förslaget blef antaget med alla röster utom fem. I representantkammaren har en debatt hållits öfver ett dylikt förslag, hvilket hr von der Heydt i spetsen för det konservativa partiet ingifvit — samme f. d. minister von der Heydt, som år 1848 (på sätt en al representanten Jang offeuthgen uppläst dom af domstolen i Elberfeld bekräftar) på en folkförsamling yttrade: ?Vi kunua ic e tro på denne man — konung Fredrik IV — han har bedragit oss och ljugit för oss; vi måste ha garantier.? Förslaget gick ut på att bevilja kammaren rättighet att, när presidenten vägrar återkalla till ordningen, låta femton medlemmar i nästa plenum utan diskussion bestämma, om ett sådant äterkallande skall försiggå. Detta lömska förslag innebar en tydlig desaveu4 af presidenten Grabow, hvilken man härigenom ville tvinga att taga afsked. Men kammaren ställde sig naturhgtvis på sin presidents sida och förkastade enhälligt — med u. dantag at en handfull konservativa — förslaget. Herrehuset förkastade i går åter budgeten, sådan den ankom från representantkammaren, men antog icke nu såsom de föregående åren regeringens förslag, utan bemyndigade helt simpelt ministeren att efter godttinnande förvalta inkomster och utgifter. Om måndag afslutas sessionen efter en af de vanliga strattpredikningarne, hvilken Bismarck kommer att uppläsa. Ingen skall klaga öfver, att den parlamentariska komedien är slut. KN här och iao äfven: om insenting i af