Aftonbladet – 22 juni 1865, sida 2

här och jag äfven; om ingenting i afton inträffar skall mitt arbete i morgon omintetgöra allt dofia Maria Josefas arbete i dag. Men vi få ej förlora tiden. Eduardo, tag din hatt och kappa och följ med oss. uNej.? Eduardo! Det är första gången jag ber er om något... låt Daniel råda för i attou! Följ honom nu, och i morgon skola vi återse hvarandra, hvilket det öde än må blifva, som Gud bereder 0ss.7 Amalia yttrade dessa ord, höjande sina sköna ögon mot Eduardo. Han kunde ej motstå den fuktiga, ömma, sorgsna blicken derb och han framhviskade med möda oren: Nåväl, jag går...... Florencia klappade händerna af glädje och sprang efter sin hatt och schal, utropande: Kom då, kom då, Eduardo!? Daniel betraktade henne förtjust. ?Nej, engel af godhet?, sade han, hvarken till din mors hus eller till sitt eget får han begifva sig. Såväl det ena som det andra torde blifva genomsökt. Jag skall skaffa honom en annan tillflyktsort.? Florencia svarade ej, men såg ledsen ut. ?Men är det säkert, sade Eduardo, att du är hos Amalia igen, inom en timme?? ?Ja, var viss derpå.? Amaitia, detta är den första uppoffring jag gör för er, men tro mig, vid min mors minne! det är den svåraste jag här i verlden kunde göra.s Tack, tack, Eduardo! Finnes det någon som skulle kunna tro att fruktan fick rum i ert hjerta? Dessutom, om det be höfves en arm för att försvara mig, kan ni tvifla på att Daniel skulle handla iör er?