Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 3

att simtalet slutligen vände sig tull polltiken; det är deras passion; de erkänna sjelfva, att sedan femti är tillbaka poesien, litteraturen, vetenskapen, historien, filosofien, religionen, med ett ord alla andens skapelser röja dess inflytande. Om man i ett sorgespel eller en metafysisk afhandling söker efter författarens innersta afsigt, se finner man, att han endast velat predika j republiken eller monarkien, enheten eller federationen. Man påstär, att den franska ockupationen gjort styrelsen värre än någonsin. Fordom visade hon åtminstone något hof och stannade på halfva vägen i sin orättvisa; men nu, då hon stödjer sig på: en garnison af adertontusen mun, fruktar hon icke mer de missnöjda. Ingen tviflar heller om att den dag, då fransmännen aflägsnar sig, skall bli den påfliga suveränitetens sista dag. Jag söker skapa mig en klar och tydlig uppfattning af detta förtrycks grä s och utsträckning. Det är icke våldsamt och grymt, som det neapolitanska var. Man griper här icke helt plötsligt en menniska för att kasta icke hvarje morgon en sä iskallt. vatten öfver hennes kropp, man söker icke tortera men om en person är liberal och illa anstudera si -icke mindre långsamt in i mä-: den kallas offentlig, men är mänheten får stå utanför, och man släpper personer, klockan sju på aftonen isin vagn, ett par steg från Corson, och bestulos på! tiotusen piaster; polisen fick väl icke fatt i brottslivgarne, men begagnade ulltätlet för att sätta några liberalt sinnade under lås och bom. Lagarne äro temligen passabla, men godtycket förderfvar dem och genomskimrar säväl straffen som benädningarne; också räknar ingen menniska på rättvisan, skyr att uppträda såsom vittne, men skyr deremot icke att gripa till knifven, anser sig aldrig skyddad för en falsk angifvelse och är icke säker om att följande dagen sofva i sin säng och i sitt rum. I vad egendomen angår, så behöfver man icke frukta kontiskationer, men dessa ersättas af trakasserier. Markis A... eger en stor:! landtegendom nära Orvieto; det är hans förfäder som anlagt byn. Folket på platsen! besluta, med särskildt bemyndigande af en monsignor, en fastighetsskatt, och markisen får betala den. Med samma monsignors bemyndigande öppna. de en process mot honom rörande nägra egor; om de vinna, fär han betala, och om de förlora, får han också betala, ty som hela godset tillhör honom, är det hans törmögenhet som förser kommunens utgifter. Man måste stå väl med styrelsen för att tä lyfta sin ränta: i annat fall riskerar man att arrendatorn vänder döförat till. Genom dessa det personliga intressets små band styr regeringen egendomsherrarne och adeln. Folket at mezso ceto, advokater, läkare, tryckas af samma fiettrar; deras yrke ställer dem i beroende af det stora påfliga kotteIriet; om de visade sig liberala, skulle de förlora sina bästa kunder. För öfrigt äro alla undervisningsanstalter i presterskapets hand. Lägg härtill skyddslingarne, tivgarne, de lägre tjenstemännen, de som söka eller redan erhållit sinckurer; alla dessa menniskor lyda och visa ett varmt nit: deras dagliga bröd beror derpå. Man gör här som i Kina?, sade gretve C., ?man är icke nog grym att hugga af fötterna; men man 1:ndar dem och vanställer dem till den grad enom bindlarne, att man gör dem odugiga att gå med.? Det kan ieke vara annorlunda, och häruti måste man beundra omständigheternas logik. En presterlig styrelse kan icke vara liberal. En prest kan vara det: verlden omger hoom, de exakta vetenskaperna tränga sig på honom, och utom hans stånd liggande intressen inverka på hans medtödda själsriktning; men aflägsna från honom alal Idessa inflytanden, ötfverlemna honom åt sig sjelf, omgit honom med andra prester, läg; menniskornas uppförande i hans hand, oc Ihan skall, i likhet med Pius VIL och Pius TIX, återvända till de grundsatser -om tillhöra hans ställning, följa sitt stånds oemotståndliga dritt, ty såsom prest, och isynInerhet såsom påtve, eger han den absoluta och fullständiga sanningen. Han har icke, Isåsom vi, någonting att vänta af alla menniskors samlade reflexioner och blifvande upptäckter: sanningen bor hel och hållen i honom och hans töregångare. Grundsatserna äro bestämda genom traditionen, proklamerade uti bref och bullor. förnyade uti lcirkulärer, detaljerade uti teologiska afhandlingar, ända uti den minsta detalj till-) lämpade uti kanonisternas bud och kasuisternas undersökningar. Det gifves icke en me: sklig tanke eller handling, vare sig oftentlig eller enskild, som icke finnes definierad, klassifierad och noga bestämd uti de Istora böcker, hvilkas försvarare och arfving han är. Och hvad ännu mera är, dennal I vetenskap är lefvande; då den en gång inträngt i hans själ och blitvit förkunnad af hans mun, måste alla tvitvel falla för densamma; Gud dömer uti och genom honom; all motsägelse är ett uppror, allt uppror en: hädelse. Den första pligten är i hans ögon lydnaden; undersökningen och det person-! liga omdömet deremot äro synder; men: niskan bor läta leda sig, öfverlemna sig som ett litet barn; hennes förstånd och hennes vilja tillhöra icke henne, utan en annan, som fått detta embete från höjden, och uti hvilken hon har en ledare. Deua är i sjelfva verket det egentliga nomnet på den katolska presten, och det är denna befattning henne i botten på en djup grop, man slår;j 4 TR mm fom HH VM RAD ND ALA henne cch berötva henne sinnenas bruk; fg skrifven, tränger polisen in i huset, bemäkg tigar sig hans papper, snokar i hans möbler och för honom med sig. Efter fem eller j sex dagars förlopp undergår han ett slags! törhör af en instruktionsdomare; flera förvy, hör följa på hvarandra, och protokollerna g, bil a en lunta, som efter läng omgång öt-!p verlemnas åt de egentliga domarne. Dessa! let; en har redan suttit häktad i tre, enly annan i sex månader. KRättegängen börjar; det icke; all-ih lendast in några tå, kändt och beprötvadt 1 tolk, som ha inträdeskort. — andra sifr dan begagnar sig polisen attillstötande om-;, svändizheter. Häromdagen mördades tvenne, 2 QR fhen ag fö ov l go ot IP SR TE SM ee TR som den romerska styrelsen eftersträfvar. I ann saa usban han ban vara Äfverseende