Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 3

måste först vara gillade af henne, hvarigenom hon har alla i sin hand. På samma sätt är det med alla andra befattningar; det är en monsignor som har uppsigt ölver hospitalerna, en monsigior som öivervakar seatrarne och förlänger dansösernas kjortlar. Hvad förvaltningen angär, tortfar den att gå i det gamla hjulsparet; deu poltiska ekonomien är en osund och modern vetenskap, som alltför mycket sysselsätter sig med kroppens välbefinnande. Man söker framför allt att icke rubba rägzot af den bestående ordn:ngen; alla nyhetrförsök utgöra en skräck för de gamla, som blifvit .ppskr :mda af den nia tidsandan. Kort sagdt, att binda, 1.ålla tillbaka, bevira vid det gama, säcka hvarje gnista, detta är den rådande anden; om man söker något annat bestämdt drag, vå är det ändock alltid den presterliga andan som ger utryck deråt. En prest gör löfte om celibat, och följaktligen fäster han på brott mot kyskhelen större a.se.nde än på andra. Uti vår verldsliga moral är heders, det vill säga, förbindelsen att vara modig och redlig aen första driffljedern; här vänder sig hela moralen o -kring könsförhållandena; hufvudknuten är här att bi:behälla s nnet i den ursprungliga okunnigheten och oskulden, eller åtminstone att rycka det undan siunligheten genom späkningar och fasta, elier i värsta fall att hindra skandalen att bli uppenbar. I detta ufseeude utvecklar polisen mycken strän het. Den yttre anständigheten måste bevarus till hvarje pris, och till hvilket pris? För kort tid sedan blef en ung flicka, som hade en kärleksintrig, bortförd och instängd i ett korrektionshus, och man sade att det var tör hela lifvet. — Finnes det då ingen m jlighet att komma ut?? — ?Jo, om ur kan få vägon som vill gifta sig med er.? Hon skickar nu efter en gammal narr, som förgäfves gjort henne sin cour, ban gilter sig med henne, och efter några månaders förlopp drager han på vanligt sätt vins: af hennes skönhet; men skenet är bevaradt. Att undvika uppsgende, ötver menniskolifvet utbreda en fernissa af yttre sedlighet, tillhälla ceremoniernas iakttagande, icke bli motsagd, förblitva östörd vid det gamla, vara oinskränkt -hereskure i andens och de verldsliga avgelägenheternas verld genom fantasiens och vanornas inflytande — dit höja sig styrelsens anspråk, och nan inser noggrannt att en dylik ärelystbad icke härleder sig från en ögonblicklig situation, utan från sjelfva institntionernas och karakterens innersta väsende. Den verldsliga styrelsen uti presterliga händer kan icke vara annorlunda, den kommer till en mild, omständlig, trög, anständig, munkartad, omotståndlig despotism, m: d samma nödvändighet som att en växt slår ut i blomma.