Aftonbladet – 20 juni 1865, sida 2

Holå! Också du, min son? Du har fö öfrigt iogenting att säga, du som kunde var: färdig att resa härifrån när som helst, uta ringaste förberedelse. 1 alla händelser räknar han på din hjelp? sade Amalia med en öm blick på Eduardo Under försynens beskydd, förstå sig tror jag mig i detta afseende kunna åberop: temligen goda antecedenta.? ?Det är sannt Daniel; men, tillade Ama. lia, ?du har aldrig sagt oss huru det kom sig att du så lyckligt inträffade för att rädd: din vän, den der olycksdigra natten?? Nåväl! I afton är j:g vid godt lynne och jag skall berätta dig det, mitt barn Det var ganska enkelt.? Alla lyssunde med spänd uppmärksamhet då Duniel fortior: Den 4 Maj, k!ockan fem på eftermidda gen, erhöll Jag ett bret från den herrn här. hvuri han sade mig att han summa afton ämnade lemna Buenos Ayres. Han vil också vara modern, tänkte jag, det är nu modet att emigrera; men som jag ofta har mina förebådande aningar, så började jag äfven nu frukta en olycka. Jeg sökte honow i hans bostad, men slapp ej ens in; porien var stängd. Jag gick deritrån till tio eller tolf af vära vänner, men hos ingen hade han varit. Klockan half tio hade jag ej ro att längre dröja hos fru Dupasquier, utan gick, oaktadt man bad mig stanna qvar, för första gången i så fall brytande med den goda tonens fordringar. Jag gick, utsättande mig tör — för — den unga damen der torde go betsfullt sjelt afeluta mevingen! Näväl jag gick ned till flodstranlen, der en af mina vänner bor, en skotte om synes hafva gått i förbund med Rosas utt berötva Buenos Ayres alla dess unga väv; ty bor skickar fem till Moustevidev;