Aftonbladet – 20 juni 1865, sida 2

jeg till häst, och i brist af höst girge jag på mina egna ben till det ställe, dit Ayktin gen begitvit sig, och sade till det der för samlade sällskapet: mitt herrskap, detta ä1 min hustru och nu tager jag henne med mig hem.5 An om hon icke ville följa med, cabal lero? sade Florencia. Då... ja, det är klart att då stannade jag qvar der hon vore. Största svårigheter komme att bestå deri att jag kanske blefvt utvisad, men då toge jag min hustru med mig, och så vore saken afgjord. Men, mina hulda damer, kaftet väntar?, sade Daniel i det han steg upp och med en rörelse af han. den visade på det i kabinettet ordnade kafte. bordet. En präktig solarlampa stod midt på bordet i kabinettet, och fönsterna, som vette år gatan Larga, voro tillslutna medelst jalusier och tjocka gardiner, ty det började nu mörkna. Det lilla sällskapet tog plats rund:omkring bordet och man roade sig åt att se Daniel dricka sitt kaffe med verklig kännaremin. Det är v:rkligen synd4, sade fru Dupasquier, att icke vår vän Daniel kan få göra en resa till Konstantinopel.? Det är sannt, sefvraX, svarade Daniel, Sty der räknar man sina koppar kaffe dussinvis och icke styckevis; men jag har för någon tid sedan försvurit alla resor. CSynnerligast om det är fråga om att resa i en ballenera4, sade Amalia. Och att tillbringa helfva natten i vatten ända ti!l helsen, för att obemärkt kunna komma hem, tillade Florencia med en förebräende blick på Daniel. Och utsätta sig för att af någon beställ sam kustbevakare blifva ansedd säsom smugg2; gade Hduardo.