Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

striden mellan den individuella häaförelsen d och den byråkratiska rutinen, möter manlig här nya beundransvärda uppfinningar af den (a: menskliga industrien och den kristliga barmlv hertigheten för att skaffa lindring åt detlfc hjeltemodiga lidandet. Sextio millioner)n franes, samlade genom frivilliga kollektösl rer, så många andra millioner af produkter, som de amerikanska qvinnorna beredt eller hopsamlat; alla dessa hjelpmedel med lika mycket sundt förstånd som själsnärvaro använda utaf en arm af läkare, jurier, prester, köpmän, studerande,, alla uppfyllda af ifver att till nästans tjenst egnalh sin tid och sin intelligens; alla fördelandel!r dessa välgerningar utan åtskilnad mellan vänner och fiender, som vid hvarandras sida hvila i samma ambulanser, på samma plågo!y ger: allt detta utgör en bild, som gör he14, der åt menniskoslägtet och framför allt åt den amerikanska racen; men det är också ett skådespel som fyller hjertat med de mildaste och renaste rörelser. Man prisar och tackar Gud för detta obestridliga framsteg, för denna besparade ångest, för dessa torkade tärar, för all nöd och allt elände, som blifvit lindrade genom en ingifvelse, den man med allt skäl kan kalla gudomlig. Hade vi säledes ej, vid anblicken af denna förening af krigiska och medborgerliga dygder hos en och samma nation, rätt i värt påstående att Förenta Staternas folk förvärfvat rättighet att ställas i främsta ledet af nutidens stora folk? Denna storhet skall nnu länge bestridas; men med hvarje dag ! mäste den bli dyrbarare för hvarje sannt kristligt sinne, emedan den blifvit defini-! tivt grundad på vår tids största historiska handling, på slafveriets ofskaffande hos de ristne... Ja, slafveriet är borttaget och skall aldrig återkomma der det en gång blifvit upphäfdt. Ingen menniska skalli Amerika vara nog stark att åter böja de befriade negrerna under jernet och piskan, såsom förste konsuln Bonaparte gjorde på Antillerna. Till denna välgerning måste nan icke så mycket lyckönska de svarte som ej mer de hvite, sum genom bes:ttningen a de svarte bifvit slafvar under ce skamligste passioner och sotismer, hvaraf menskligheten kan bli anstucker. Dem framförallt har man mot deras vilja gjort den störste och af behofvet påkallade tjenst. Men derjemte må ste man lyckönska hela menniskoslägtet och hela kristenbeten.... Om slafveriet icke är ett ondt, så är ingenting ondt?, sade Lincoln. Och hvilken kristen kan väl för öfrigt i detta stora drama undgå att se ett hämnande Guds finger och derjemte bönens makt. och seger? Ty de ha bedit, dessa slafvar., De äro inga algudadyrkare, inga vildar; de äro kristne, i slaftjenst hos ancra kristne. (4 De ha alltså bedit och Gud har hört dem. Det finnes ett rum?, sade den store Burke till de engelska pärerna, ?det finnes en ort, ger oskyldiga och arbetsamma händer, sönderslitna af slafveriets bojor, bli utrustade med oemotståndlig kraft. Om de sträckas upp mot himlen för att anropa dess hjelp mot sina förtryckare, så finnes ivgen fästning som de ej förmå bortsopa, så finnes ingen hämnd, som ej dessa allsmäktiga händer kunna nedkalla öfver våra hutvuden. Derför ha vi skäl att darra. Betänken detta väl, mina herrar!? För att vederlägga de af slafveriets försvarare beständigt upprepade lärorna hän visar grefve Montalembert till Cochins förnämsta arbete: VWabolition de Ve:selavage och dröjer blott ett ögovblick vid den svarta racens föregifna underlägsenhet.. De befri ade svarte ha i Amerika bevisalt att de äro fullkomligt skickliga att begripa och uppfylla det kristna och samfuandslifvets pligter, såväl som att bli allmänhetens och statens fria och verksamme tjenare. De hafva isynnerhet visat, att de kunna strida, men att strida med kännedom om och för den sak, som var deras egen. Förgälves har södern försökt att beväpna slafvarne och föra dem till striden liksom till tvängsarbete. Jag har under min lefnad, sade en gäng presidenten Lincoln med den godlynta ironi som ofta karakteriserade hans ord, jag har hört många argumenter, som skulle bevisa att negrerna äro skapade till träldom, men om de gå in på att slåss för sia Iherrar, som hålla dem qvar i slafveriet, så är detta det bästa argument jag ännu hört. Den som s derför, förtjenar förvisso att alltid vara äl. Hvad mig angår, så tror jag att hvarje menniska har rättighet att vara fri; icke desto mindre skulle jag gerna medgifva de svarta, som vilja förbli slafvar, att vara det; jag skulle till och med tillåta de hvita, som prisa och afundas slafvens lott, att bli det.? Men detta försök lyckades icke, då deremot norden af de befriade svarta bildat utmärkta, väl disciplinerade, tappra regementen.. Dessa improviserade soldater ha genom sitt exempel för den race de tillhöra uppenbarat hemligheten af des3 makt och dess rättighet. Åfontalembert framhäller vidare, utan att förbigå Channings, Sumners, Theodor Purkers stora förtjenster, huru försynen för inledande af detta stora verk begagnat sig af till utseendet lika obscura som svaga och obe tydliga verktyg. Hvad som isynnerhet framkallar rörelse, säger han, är tanken att den oemotståndliga resning, som nu i Amerika triumferar öfver så många hinder och stormar, till större delen är en romanförfattarinnas och en afrättad persons verk. Romanen Onkel Toms Stuga? har hvar och en läst och nästan alla beundrat, men ingen I föll på den tanken att derur skulle framgå len triumferande och laglig revolution. Af: rättningen gick ännu obemärktare förbi än romanen. Knappt några få personer intresserade sig för denne så skamligt förtalade John Brown, som tillryggalade en äfventyrlig men ärlig bana, innan han i galgen töra 1 LL