Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

Grefve Monta!embert om Nordens seger i Förenta Staterna. I. I fortsättningen af sitt snillrika arbete, som lemnar det vackraste vittnesbörd om hans höga rättskänsla, framhåller grefve Montalembert med rätta generalernas exemplariska underkastelse för makten. Vi vilja se, hvad Wellington nu skall göra?, sade Napoleon efter sin aukomst till Helena. Denne store föraktare af det menskliga samvetet förstod icke att man kunde nöja sig med att såsom hederlig man och peer at England lefva trogen mot sitt fäderneslands lagar, sedan man vunnit bataljen vid Waterloo. ?Vi vilja se, hvad Grant och de andra segrande generalerna skola göra, säga nu inom sig Amerikas och dess institutioners belackare. Den ärorike segraren vid Richmond har redan svarat dem. I spetsen för unionens hufvudarme och redan i besittning af en ofantlig popularitet, vägrade Grant för sju månader sedan vid sista presidentvalet att uppträda såsom Lincolns medtäflare; han afböjde utsigten att bli republikens chef i stället för vedhuggaren?, som anförtrott honom svärdet, för att rädda sitt fosterland, såsom han i sjelfva verket också gjort. Men det trösterikaste, fortfar Montalembert, är att denna seger förblifvit ren, lika obefläckad som legitim. Aldrig haren stor politisk sak blifvit vunnen, som kostat rättvisan, menskligheten och samvetet så litet. Aldrig har ett krig blifvit fördt på menskligare sätt. Må man jemföra det med Frankrikes religionsoch revolutionskrig! Må man jemföra de ogerningar ryske kejsaren och hans agenter nyligen begått mot de upproriske och utdöende polackarne, med amerikanska regeringens lagar och akter mot secessionisterna. BSituationen är ftullkomligt analog. Men huru olika är ej, gudilof, undertryckandet! .. Hvilken på en gäng beklagansvärd och ärofull kontrast!... Friheten, civilisationen, demokratien ha ingenting att rodna öfver. Dessa republikaner på andra sidan oceanen ha icke antagit, icke användt den förhatliga läran ait ändamålet helgar medlet... Framförallt i behandlingen af fångar och sårade uppenbara sig den sanna humanitetens och den kristliga civilisationens framsteg. Ingenstädes ha dessa framsteg visat sig påtagligare än hos amerikanarne under det nyss siutade kriget. I motsats till den hedniska och barbariska behandlingen af krigsfångar, hvartill ae europeiska nationerna under ett borgerligt krig anse sig berättigade, behandlas de i Amerika med den aktning, som kristna nationer redan länge egnat modet och olyckan. Efter att ha vidrört den värdiga och upphöjda karakteren af den korrespondens, som fördes mellan Lee och Grant rörande de konfedererades kapitulation, fortfar Montalembert sålunda: Hvad omsorgen för de sårade, hvad de omätliga framstegen i humanitet i detta afseende angår, så måste man läsa den bok, som en för många fransmän bekant och värderad amerikanare nyligen utgilvit i Paris. Under en anspråkslös titel (Förenta Staternas Sundhetskomit, dess tillkomst, organisation och resultater. Af Thomas W. Evans) gömmer detta band skatter af tröst och beundran. Det finns måhända intet arbete i hela verlden, som bättre visar för oss de underverk, som initiativet i förening med disciplin kan åstadkomma; intet som tydligare ädagalägger, hvad en af religion och frihet besjälad, genom frivilliga ansträngningar och sjelfförtroende upphöjd nation förmår uträtta. Jemte den beständiga dnr TÅ kost FaR NE rs TAR Tee rd