Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

sammare omständigheter, än vi kunna finna bär hemma genom att få dem exponerade för sig sjelfva! För visso hafva vi i denna sak icke att klaga öfver svenskarne. De ha vidhällit sin plan: att inbjuda danssarne till Stockholm, trots det sken af ovilja, som danska komitens uppträdande kastat på de danska industriidkarne och konstnärerna, och man har genom ?Aftonbladets förslag visat god vilja att vidtaga förändringar i planen, för att göra det möjligt för oss att komma med. Olyckan är att förslaget icke är praktiskt. Det finnes intet annat att göra, än att uppskjuta hela expositionen till 1868, och var värdighet skall visst icke lida derigenom, medan vårt industriella behof bestämdt kräfver det. Vi veta väl, att det alltid är förbundet med svårigheter att få ett offentligt steg ätertaget, då en hel hop menniskor måste bli ense derom. Men om komitens flertal skulle vidhålla inbjudningen, så hoppas vi att de som äro af motsatt åsigt, skola framträda, och skulle komiten icke låta varna sig deraf, så är det att hoppas och vänta, att de flesta danske industriidkare och konstnärer sjelfva skola veta se sitt eget och landets kraf till godo, genom att inställa sig — icke i Köpenhamn, utan i Stockholm. De skulle derigenom handla som sanna fosterlandsvänner: ty hvad som gagnar industrien, gagnar i detta fall äfven fäderneslandet, och afseendet på obehaget för herrar inbjudare att nödgas återtaga en offentlig inbjudning, måste blifva alldeles underordnadt. Att specielt H. K. H. kronprinsen skulle derpå göra mer ende är på industriens kraf, är alldeles så mycket mera, som han icke b ret för att den förhastade inbjud dagen, utan, såsom industriförenin talsberättelse visar, kommit för ögonblicket, då allt var afgjorut. Jättare kan han göra sitt inflytande gällan de, för att genomdrifva ett uppskof till 1865, och dermed visa att han verkligen har sinne och hjerta för dansk industri och konst.