Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

Låt se: huru stå nu mina räkningar Har jag vunnit eller förlorat? Jag har vun nit, ty den, som i politiken låter blända sj; af illusioner, har derigenom redan förlora sp let. Jag har befriat mig från mång; villfarelser och vunnit visshet om mycket jag har skildrat Rosas belägenhet för dem och de hafva visat mig hans fienders. Oc nu — måtte Gud beskydda oss, ty jag hop pas icke mycket af menniskor!4 Ja, Gud beskydde oss! utbrast ha högt, sedan han nägra ögonblick hänryck betraktat den klara stjernhimeln, oci tillade sedan i tankarna: Gud, som ä hela verldens visdom och enhet. Gud, som med sin viljas orubbliga kraf uppehåller dessa verldar, hvilka lysa lik gnistor från hans glans, på detta oändliga mörkblå hvalf, som tyckes vara bildadt a englarnes andedrägt! Eviga, som den blick, hvarifrån de lån: sitt ljus, skola dessa stjernor en gång skåd: ned på förverkligandet af mina käraste drömmar! Ja, ty Amerika måste ega e1 framtid; löftet derom har Gud sjelf skrifvi i sitt verk, i Amerikas herrliga natur. Nej det kan ej gå under, detta sköna land, pi hvars omätliga slätter en blomma spira fram för hvarje daggdroppe som sänker sig der vinden, mild och belastad af blomster doft, vaggar fram öfver dessa slätter likt er kärlekssuck af dess skyddsande! Det må ste ega ex framtid, detta land, med sint omätliga floder, hvilka likt ådror afkyle dess af metallers rikedom glödande inre med sina vidsträckta skogar, der naturen: harmonier öfverträffa konstens och menni skoröstens, med sjelfva molnen glänsande ce klaraste och mildaste färger! Ja, all detta, så skönt, så herrligt och stort, äl Guis eget språk, hvar. skapelsens store