Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

Riktigheten af dessa betraktelser är så tyd-s lig, att, såsom sagdt, endast mycket få kunna 1 antagas vilja förneka, att en särskild dansk f exposition, huru gagnelig den också i sig sjelf kan vara, blefve skadlig, i fall denl skulle träda hindrande i vägen för ett kraf-s tigt deltagande i den stockholmska exposi-!l tionen från de danska industriidkarnes och 1 konstnärernas sida. j Kollisionen mellan de båda expositionerna I måste undanrödjas för den danska industri-: ens, för det danska folkets ekonomiska bä-: stas skull, och den kan icke undanrödjas!4 genom att skjuta den stockholmska exposi-! tionen fram och den köpenhamnska tillbaka; : ty komma expositionerna omedelbart efter: hvarandra eller blott på samma år, skola de allraflesta exponerande ändock nödgas välja. Somliga skola välja Stockholm — och detta möjligen de som ha de flesta och bästa sakerna att bjuda på — andra skola draga sig för den längre försändningen och : nöja sig med Köpenham, och resultatet skall bli, att den danska industrien hvarken på det ena eller andra stället skall bli fullständigt representerad, samt att expositionsansträngningarne skola till en stor del bli förspillda för de särskilda exponenterna ach . isynnerhet för landet i dess helhet. Attha en dansk konstexposition i Köpenhamn förutom den årliga i akademien och den ständiga på Christiansborg, är uppenbarligen onödigt. Det kan likväl hända, att många skola tycka, att svenskarne lika gerna kunde uppskjuta sin exposition som vi vår, ja att de borde vara närmast till att gifva vika, emedan den danska inbjudningen utfärdades omkring en månad förr än den svenska ko mitån genom offentliggörandet af den kongl. resolutionen framträdde med sin inbjudning. Det är dels obekantskap med de verkliga förhållandena, dels en märkbar stuckenhet, som framkalla denna tanke. I industriföreningens för någon tid sedan utgifna qvartalsberättelse, 25:te årgångens 2:dra häfte, meddelas innehället af de i föreningens styrelse förda öfverläggningarne angående expositionsfrågan. Deraf visar det sig, att de herrar, som satt saken i gäng, från början ha tänkt sig en exposition i höst, ! hvilken antogs skola kunna gifva ett öfverskott, som skulle tillfalla en fond till understöd åt fördrifna slesvigska tjenstemän. Man upptäckte snart att denna beräkning icke höll streck, och fann sig föranlåten att begära betydliga garantier — nemligen af! industriföreningen för 3000 rbdlir, af den Reiersenska fonden för 30020 rbdlr, af det Classenska fideikommisset för 3000 rbdlr samt af landthushållningssällskapet för 1000 rbdlr. När frågan om att erhålla denna garanti kom å bane i industriföreningen, framhölls det med så stor styrka att tiden var för knapp, om expositionen sku le ega rum i år, att man såsom vilkor för erhållandet af den begärda garantien fordrade expositionens uppskjutande till är 1866. Detta beslöts den 28 Februari. Härefter bestämde komiten sig för att gifva efter i denna punkt; då beviljade industriföreningen den begärda garantien den 7 Mars, och derefter utfärdades inbjudningen. Jag har anfört dessa data; ty långt derförinnan var frågan om en skandinavisk exposition är 1866 å bane i Sverge och blef offentligen afhandlad inom pressen. I Ny illustrerad tidning för den 4 Febr. meddelas såväl en planritning af den af den stockholmska slöjdföreningen åstadkomna ritningen till en expositionsbyggnad, som hufvudsummorna af kostnadsförslaget. Svenskarne kunde icke antaga annat, än att man hä följde :ned hvad de företogo sig, och fö aktligen i den danska komitåns inbjudning då den kom fram, blott se ett tillkännagifvande, att man här icke hade lust att vara med. Denna misstanke var väl ogrundad, men mycket ursäktlig, så mycket mer som hela den skandinaviska expositionsplanen härstammar från ett äldre aftal mellan vänner till alla tre ländernas industri. Att svenska komiten plötsligen skulle inhibera en plan, som kommit så långt, att den kort derefter kunde få kunglig stadfästelse, blott derför att en komit här uppträdde med en inbjudning, som deri kunde ingripa störande, kunde dock icke begäras. Men härtill kommer — och det är hufvudsaken — att de båda expositionerna äro af helt olika omfång. Om en dansk komit, ehuru det på nationalekonomiska mötet i Göteborg 1863 blef öfverenskommet, att den första nordiska industriexpositionen skulle ega rum i Stockholm, allraförst 1866, hade sprungit åstad och inbjudit till en skandinavisk exposition i Köpenhamn 1866, under det man i Stockholm förberedde sig till den öfv.renskomna planens verkställande, så kunde svenskarne haft skäl att beklaga sig: men. om den danska komi:n kommit först, hade det dock varit någon mening uti att från dansk sida begära att svenskarne skulie komma till oss och icke vi till dem. Men den köpenhamnska exposition, hvartill nu inbjudes, är icke skandinavisk; den omfattar blott Danmark och medgifver endast 1500 qvadratalnar åt Sgrannländerna?. Alven om man med hr Kayser i industriföreningens styrelse vill inskränka denna benämning tilll Slesvig, Sverge och Norge, blir platsen dock så löjligt liten, att inbjudningen ser ut som ett hån. Och nu finner man det kränkande af svenskarne, att de icke vilja vänta med eller afstå från sin expnosition, för att vi skola få hälla vår först — d. v. s. de skulle afstå från att hemma hos sig exponera och jemföra sina produkter med Norges och Finlands samt skörda all deraf flytande nytta, utan att vi erbjuda dem minsta ersättning derför, medan de å andra sidan bjuda os3 tillfälle att framställe