Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 3

Det är de och fransmännen, som dragit oss ini denna tvist, och när de fått igen sitt land, fara de dit och låta oss stå i stöpet 2). Portefios, minsann! Om de aldrig fått komma hit, hade det varit mycket bättr2 för 038. Men det är den gamle, han och ingen annan, som är skulden till allt detta.? De hafva minsann också betalat honom! Nu äro de ursinniga öfver att han ej passerar Uraguay och går och läter slå ihjäl sig för dem.? Det felades bara det!? Och nu säger man att fransmännen fordra igen de hundra:e tusen pesos3) de gifvit honom, för att han skulle gå öfver Uraguay.? Jo, jag skulle gifva dem för deras hundra tusen pesos!? Han går icke öfver floden, ni skall få se att han icke gör det, och deri har han rätt, ty det är omöjligt att komma öfverens med dessa portefios, och dessutom behöfver ej den gamle ställa sig under Lavalles kommando.? Det är klart.? Och nu hafva de ju lidit nederlag och djefvulen har tagit dem allesammans, der borta vid Sauce Grande.? Men de som äro här påstå att detta ej är sannt.? ?Naturligtvis; de hafva ju gjort sig till herrar öfver pressen.? Om jag vore i styrelsen skulle d2 nog slippa att skrifva i dagbladen!? Men det är så många som hålla mes dem.? Som Vasquez till exempel. Ja, eller Muiioz, och många andra.? ?Som äro deras ödmjukaste tjenare, ja! De fem rökande herraroe fortsatte silt 2) Dejas en e pantano betyder egentligen: lem: na qvar i dyn, men motsvarar det svenska ordspråket hvarmed uttrycket blifvit återgifvet. 3) Peso — silfvermynt af ett uns vigt — motsva: rar 3 rdr 75 öre.