Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 3

Plata, färdiga att förr eller sednare öfversvämma det med ett svall af blod och tåar. Mea derpå tänkte man icke nu. Hufvudstaden i Bauda Oriental stod nu i sin fulla blomstring; skön, stolt, strålande, var hennes hf en ständig glädjeyrsel, der hon lekte i sina förhoppningars blomster ård, iklädd det närvarandes lysande drägt. Hon trampade på högar af guld, bländades af den omätliga skörd, som väntade henne och öf ver hvilken hennes morgonsol höjde sig, lyssnande blott till sina skalders sänger och sina stolta söners pris, ty sanningen, den sorgliga sanningen, som dissekerar det sociala lifvet för att deri finna grunderna till ett kommande, var alltför sträng, alltför hård, för att vinna gehör hos den unga skönheten, som sjöng, full af ungdomens stolthet : Om fienden kommer, ega vi Martis lans, Om tyrannerna komma, Bruti dolk.? I ett hörn af cafeets stora salong sutto tvenne män framför ett litet bord. D.n ene af dessa män var insvept i en kautschukappa, hvars krage räckte honom upp öfver öronen, medan hatten gick ned på ögonbrynen. Han satt med ryggen åt väggen, med en rykande tåkopp på bordet framför sig. Den andre, som var klädd i mössa och en grof mörkblå kappa, roade sig att med en liten silfverknif sönderskära en citron, hvaraf han lade flera skifsor i ett ofantligt glas varm punsch, som stod framför honom. Ingendera yttrade ett enda ord. Till höger och venster om dem funnos äfven små bord, upptagna af personer, som speiade domino, drucko kaffe eller rökte och pratade obesväradt. Af dessa sednare sutto fem stycken vid ett bord, endast två steg från det, der de båda män vi nyss beskrifvit hade satt sig ned. Fyra personer inträdde nu på en gång i salongen. Mannen i kautschukappan betraktade dem mtd glädjestrålande ögon.