Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 2

staden som på landet i samma ögonblick denana resning understödjes af vår armå Ni, sefior Bello, som kommer från Bucnos Ayres, tror ni ej att folket i staden skall störta Rosas, så snart det blir kändt att general Lavalle infallit i provinsen? Nej, seiior, det tror jag icke4, svarade Daniel med ett beundransvärdt lugn. Agiiero såg ånyo upp och betraktade Damel med sina hvassa ögon. Mr Martigny såg på Varela med en blick, som tycktes vilja säga: svara på detta, sefior. eMen hvad ni nu säger, sefior BelloX, återtog Varela, är alldeles oförenligt med våra landsmäns patriotism och synnerligast men den förfärliga ställning, hvari de befinna sig och hvarifrån de önska befria sig. XSeftor Varela, jag ser mig försatt i den obehagliga nödvändigheten att säga saker, som utan tvifvel skola misshaga er, men jag föredrager detta framför lättsinnigheten att vid sädana allvarsamma omständigheter låta er bibehålla en föreställning som är långt ifrån riktig — tillåter ni att jag säger er huru sakerna verkligen stå, äfven om derigenom edra vackraste förhoppningar skulle tillintetgöras? tSäg allt hvad ni vill, sefior Bello. Nåväl, sefior, i Buenos Ayres skall ingen arm lyfta sig, ingen enda mevniska röra sig, förrän befrielsehärens vapen bokstafligen slå emot hvarje gatudörr eller kan ske också när ett par huudrade modiga män gå ur hus i hus och med väld draga fran medborgarne derutur samt tvinga dem art bidraga till sitt eget och till landets försvar cOh, men detta är ju alldeles otroligt, sefior, sade Varela, under det Agtero be