Aftonbladet – 12 juni 1865, sida 3

deriöre hyllar deo skräcksystemet. Jag tro mig al tidningarne härträn hafva tförstät alt mun här föreställer sig att Rosas öka sina offer i mån som turor hota honow. men häruti misstager man rig. Schor Agilero säg upp: ordet misstaga, behagade honom synubarhgen ej. MrMartigny såg också på Damel, men det var med en blick af beundran ölver haus fasta ton och ölver den orubbliga öfvertygelse hans ord inneburo. ?Men det är ju obegripligt att framgången skulle kumna reta en menniska till nya grymheter?, imvände Vuarela. Visserligen :; men Rosas låter icke reta sig, hvarken alf motgång eller medgång; han läter icke reta sig ar nagonting, selor Va rela, Hans diktatur ärreflexiv; hvarje slag är beräknadt — icke så som s ulle han beräkna att den eller den mannen bör rödjas ur vägen — nej, men han beräknar när det är nödvändigt utt utgjuta blod, och då är det honom Likyiltigt hvar elier ur hvilka klasser offren tagas. Efter detta system har han handlat under de tre sista åren och så snart han varit stadd i fara, bar han aldrig ölver höfvan retat de förtryckta, utan beoagnat sig af deras hjelp svm al andras, nen då han väl undgält den oiycka som hotade, då har han tuktat dem tor utt de ej skulle förhälva sig ölver det uuderstöd de tätt skänka. honom. Så hafva vi sett bonom före och efter revolutionen i södern, före och etter den mest kritiska vändningen ar den franska irägan och så skola vi se honom än i dag, då han, nyss tull en del beiriad från em ofverhängande fara, småningom förbereder det förfärliga slag han ämnar slå, om lyckan helt och hället räddar honom derur. Nu tager han blott ett och annat hufvud, en och annan rättighet ifrån