Aftonbladet – 9 juni 1865, sida 3

En gammal bekant till ?Skoborstaren får upplysnin svis nämna: att, sedan den lille Wermlandsgutten vid Carlstads Läroverk i fyra år, deraf han 1 år satt som öfverårig i högre Apologieklassen, och der han, jemte flere dess kamrater den tiden?, från perm till perm ge nomg:ck allt hvad mathmethika och geografien hade att erbjuda, samt inlärt sig historia, Fransyska och Tyska språken, m. m. han, med detta kunskapsmått och deröfver medförande betyg (ej bland de sämsta) af dåvarande rektor Tel lin, kom till Upperud, ej som Borstare utan som betalande Bruks-Elef med thy åtföljande rättigheter och skyldigheter, samt att Kohlskrifvaren,nu som alltid, är Försynen ödmjukt tacksam, för hvad honom vederfarits, om han ock ej, i likhet med Skolmästaren har silf ver öfver utan under behofvet. y Det torde sintligen icke sakna sitt intresse att taga kännedom om innehållet af en böneskrift, som kyrkoherden Lindbäck jemte ett par andra personer i orten, i slutet aj 1861 låtit offentligöra i Wenersborgstidningen för denne samme Daniel Anderssor i Huken, hvilken man nu har så starka anled. ningar antaga att han flerfaldiga gånger sökt genom gift afdagataga. Böneskriften, som utan allt tvifvel är författad af Lindbäck, lyder sålunda: (Insändt.) Undertecknade, nära boende grannar till Da niel Andersson i Hecken, Silbodals pastorat. kunna, af mensklig pligt, icke underlåta att, till allmän kännedom, låta mannens beklagansvärda belägenhet härmedelst komma, och på samma gång anropa ädelsinnade medmenniskors bistånd att lindra den hårdt pröfvade mannens sorgliga belägenhet. Under den för plågors rof långa tiden af åtta år har bemälde man hållits vid sängen af ytterst svår bröstsjuka och qväfvande andtäppa. Hvarken natt eller dag lemna någon ro eller sömn. Han kan aldrig liggande luta sitt hufvud. Hela sin tid, natt och dag, måste han tillbringa sittande, och när hufvudet, efter de hjertslitande hostningstimmarne, vill falla ned, måste det stödas vid ett intill sängen anbragdt skrank. På detta lägger han sin krycka, och hårdt bitande i denna, finner han endast några ögonblicks drömmande hvila. Under sådan lutning och slitning har den arme mannen afslitit månget tjog kryckor. Så länge tillgångar funnos söktes, men förgäfves, Läkares hjelp. Om mensklig hjelp för denna rysliga sjuka är nu allt hopp ute. Äfven hustruns helsa. hårdt anhtad af vako och vård för den lidande maken, börjar att blifva vacklande. Lyckliga makar, föräldrar och barn! I som fått den skönaste Julgåtvan — helsans dyra gåfva — viljen I med någon skärf söka minska mörkret, skingra plågan 1 den fattiges och lidandes koja: hafven då godheten till någon af os8 sända gåfSR Redovisning deröfver skall tacksamt afifvas Åmål Silbodal i December 1861.