Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 3

Eduardo gjorde verkligen en rörelse för att kasta sig på knä, men Amalias armar hindrade honom derifrån. Och i detta ögonblick af hänförelse och glömska af hela veriden, kände den unga qvinnan sin panna vidröras af älskarens brännande läppar. Amalia gjorde ingen ef dessa hätuga och vanligen beräknade rörelser, som ofta vid dylika tillfällen af fruntimren brukas; hun mottog helt enkelt Eduardos första kyss, tryckte varmt hans hand, betraktade honom ömt och gick sedan, efter utseendet helt lugn, att väcka Luisa ur sin djupa sömn. Kärleken hade mottagit kyssen, pligten förekom dess upprepande. Eduardo insåg fullkomligt det grannlaga i Amalias handlingssätt och kände sitt hjerta svälla af stolthet öfver sitt val. Då den unga flickan vaknat och muntert helsat på sin matmoder, räckte Eduardo sin Amalia handen till afsked. Hon tog då ur sina li ckar den hvita rosen, som hon burit på balen, och gaf honom den. Sedan Eduardo gått, stod hon ännu några ögonblick qvar, blickande mot den dörr, hvarigenom ban försvunnit. Luisa kom nu med nycklarne till sängkammaren och Amalia begaf sig dit, för att i ensamheten öfverväga den förflutna aftonens tilldragelser, vägledd blott af sitt kärleksvarma hjertas ljufva och poetiska känslor. Slut på andra afdelningen.