Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 2

SOCTEZXHOLM den 8 Juni, Don prenssiska hal bucdraårs-fosten i Pominoru. I Det är ej nllenast i de smärre samfunfens lif, som fesier och ider, misnets och hoppets helgdagar, ega berättigande och beiydelse, utan ock Jikafullt i de stor samhillenas, I nationernas; det behor, hv ur de växa fråm och som i dvm skall luna jein tilliredsställelse, vaknar ej blott iuom de trängre krets enskilda poli tiska eller vetenuskaplica föreningar, hög skolor, ukademier 0. s. v. — der sen per soöliga bekaut-kupens eHer beröringens bon knyter allv medlemmarne tillsamman, utan letver och röres fom en sarskänsla 1 hela menigheiers, i stora massors br Prån den spridda verksamhet, der euhvar hestur sin väg fram, glömmande ala och uh utom sig sjelf; från den bråda äflan, som förlorar sig i enskildheter och ej har öga ör det hela; från det ansträngda arbe söknedag, öfver hvilken solen går tidigt upp och sent ned, oftast utan ant mödeus Jegade trälar ha tid att egna henne en tucksam blick eller en hjertats röre.se af fröjr: md ett ord, från hvurdugslitvets nedtryckta stämning, från dess dölvande buller, från dess förvirrande oro kallas vi af klockijuden, som inviga högtidsdagens lagn, aut stanna ett ögon: lick, sumla sinuen och tankar, lyfta blicken från dot eus ilda, lilla, uindisa till det allmänna, stora och eviga. Det är festernas mening att löra menuiskan upp på en höjd, som letmnar utsigt ölver vägen hon gält, som läter henne i en hel bild sammanfatta och åskåda de söndratde, ofta ekenbört stridiga delarne, och derat bemta säväl rättelse och ledning som uppmuntran på den vög, som öppnar sig. D: antydningar, som afsv att visa att vi ej onse minnesfester och dylixa högtider säsom en lek utan ullvar och högre betydelse, gälla i eminent grad om nation högtider, tolkfester till tädr.ns och deras gerningars minne. Deras uppgift är atterinra folkets stora massa Om, att ej blott hätta blicken vid de enstaka händelserna eller begränsa den inom hvars och ens en skilda område; utan ock söka tilldragelser nas enhet, meningen deri?, lilveis organiska sammanhang och ideella bakgrund. Och det är någonting godt och nyttigt så för folket i det heia, som tör individen, att stundom, om ock endast i känsla och aning, tränga genom tillvarons yta och se saker och ting — för att låna ett berömdt ord — sub eternitatis specie. Synnerligen i vär tidsålder, da den materiella utvecklingens oerhörda frumsteg genom det qvuntitativt im posanta hon innebär förleder mången att vtldela henne främsta platsen, bebölvas städse påminnelser om, ait hon dock ritteon i högre muk a tll den och kona inflyrelse ligen endast har en miss: ters tjenst. Folkfesterna skola ta från det ideellas. från veteuskaper stens och litteraturens omedelt mera afläcset särade massan, och län grundtankarne i de bildades undliga hf beroktande strömma till den nationella organismens alla delar. De kunna, rät anvanda, blifva ett fölkuppföstringsmedel utan like, och äro sörskilut egnade utt hos ung domen dena ädelt sinne, lyfiniug i tankev. stäl i viljan. Kanske ser en del af den praktiska politikens kalkylerande män med missaktning ned på dessa kraft hvilka ej synas lika vissa och gifva som armerullornäs sillror eller posterna i en budget. Men göra de så, ha de orätt, ty älven om stats männen och deras värf väller, att det Pej r godt, att mannen bliver allena?, och e Phjelp?, äv att de ej kunna söka en bästr det qvuliga deltagandet poe eldiga håg och mass Den, som t. ex. en gång skriiver det navovella lifvets och ku as historia i Danmark, skall j kunna glomma de danska folktesterna. Men allt det godt är kan miesbrukas, och nationnllesterna ha ej undvätt ödet att användas i dåliga syftens tj I har siundom satt denna iatior: ns hälkro di i rörelse al anledningar, som helt och hål let saknat sanningens beräitigande, blont för att gjuta olja på ovärdiga lidelsera eld. Till detia slag hör den fest som i dag liras till minne at Svenska Pommerns injörlijvande med Preussen för femtio år sedan Nyheten om denna fest har ej förvånat Ungdomens nkier. oss. Man har ju i Tysklund jublat öfver de seprarne? vid Fredericia och ända sedan 1849 har man firat stärmung der Däppeler-Schanzen?, ehuru denna glorrika bedrift, för hvilken nittorehuodra hederstecken utdelats, ej kom alt ega rum lörr än är 1864. Således, i det landet tvekar man ej att taga en O ning eller ev absirdiet till anledniv en nationalf.: iyskarne ej frukia att begå en löj! om den bloit är förenad med en or Men ehuru den fest, som i dag ftir helm Erö rarens? närvaro, således ej förundrar Oss, ha vi skäl nog ändå att derå lästa uppmärksamheten. Den visar i sin mån, huru den preussiska junkerpolitiken vär till väga för att förfalska och förgifta fölkmedvetanidet. Ty, hvad skull festen i Neu-Pommern förherrliga, om ej schackrand: t med länder och folk, arrönderingspoluken och nividgrwmn; 3lystnaden? Intet stort winne af uppotfrinsens eller hjeltemudets hugstora haudlinvar, af någon seger för frihet och rätt, knyter sis till denuaa fest... Gynnande td