Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 2

jefve lagarnes ärorike återställare, och hans utmärka dotter, som i dag blifvit född. och död ät de vilda unitarierna och alla utländningar och peruksiockar i verlden ! Stort federalisii-kt bifell följde på detta improviserade tal. Engelska ministern och sardinska konsuln beund:ade det till och med så, att de ej i sina glas lemnade en enda roppe af den skummande champagnen. Vid bordet fanns bloit en enda person. för hvilken allt detta var fullkomhgt obeoripligt, eller som, rättare sagdi, ej kuvde begripa att någon fläck af jorden kunde innesluta sådana menniskor som de här närvarande, hvilkes uppiörande förekom benne ufskyvärdt. Deuza person var naturligtvis ingen annan än Amalia. Amelia var förvånad, förfärad. Hennes igon sökte oupphörligt Danie!, och hennes blickar. Amalias blickar, som tycktes vidröra och hvila på de föremål hon betrak jade, frägude honom tydligt 102: tHvar är pg? Hvad är deta för slogs menuiskor? Ar detta Buenos Avres, denna förtinade hufvudsiad för argentinska republiken? Daniel svarade beune med en talonde blick. som ville säga: Sedan skola vi tala om letta. Ett par gånger bade Amalia vändt sig ill Florenein, men den unga flickans ansigte bar blott ett fint satiriskt uttryck, som Amalia ej heller rätt förstod. Hvarken hon Her Florencia bade bittlls smakat en droppa vin. . Daniel, som var med öfverallt, som vinsat åt öfverste Salomon. rär han borde hålla tal och som nu gjorde Santa Coloma samma tjenst, ändt Garrigos bifallande olickar och nicknivgar, som bjöd Agustina n blomma, Mercedes några sötsaker etc. etc. Daniel passade vu på vit slå i vin i sine iemers glas, lutade sig ned mellen dem och hviskade sakta: Det är nödvändigt att dricka. tJag?4 sade Amalia med en stolthet och rastighet, en värdighet och kraft, som ej skulle missklädt Catharina dv Medicis, om