Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 2

denna uppmaning blifvit ställd till benne i Louvrens salar, under någon af henvues söners, elier rättare hennes egen regering. Daniel svarade ej. Florencia åtog sig alt göra det i hans ställe. tJo, seftora, ni skall dricka4, sade hon, och dricka med mig. Då herrarne eca rättighet att dricka för siva vänner, så kunna vi i tysthet dricka för våra... men, Amslia, Manuela vinkar åt er Manuela lyftade också med en behaglig helsning sitt vlas, för att dricka Amalia till. Vi behöiva ej tillägga att skälen artigt besvarades. Mina herrar?, sode kommendanten och redukiören Murifio, sum alter ellaråt sände Amulia några sidoblickar ur sina ekefva ögon, Smina herrar, o skål för Amerikas odödlige hjehe, för hans odödliga dot r för seger ver allu de vilda uvitarierr vare eg ivlödaa eller utländska och, miva herrar, en skål för argentiuska republikens sköna qvinsor! Vid de sista orden såg Marifio till hälften på Amulia, det vill sö med det ena af sina skefva ögon. För att göra sig hörd, måste man nu skrika af alla kratter. Generalerna Kolov och Pinedo kunde endast med svärighet utbringa ett par ekålar. Överste Crespo forn lämpligt att stiga upp på sin stol, för at kunua höras. Men ölverste Salomons mäktiga stämma beherrskade emellertid larmet, då han höjde den och yttrade: eMina besrar, hans excellens, vår och konfederetionvens faders utmärkta ter, sedorv defia Mercedes, låter säga mig utt hov on skar det ett ögonblicks tystnad måtte åläggas den federulu hänförelsen, emedun hon öpskar uppläsa ett porm. söm bor skritvit. En öjup tystrad uppstod ögovblickligen. Allas blickar riktades på ekelciwnvn. Federalismens Soppbo räckte ett papper åt sin man, hvilken vatur igtvis stod bukoun: hennes stol. Mannen pekade att emottaga och uppläsa