Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 2

Jaså, nåväl, då dansar jag med Amalia. Är du nöjd dermed?4 Eduardo tryckte sin väns hand med särdeles värma. Helsa Amalia, sade han. Med dessa ord skildes vännerna. HEduerdo sträckte sig på soffan och försjönk i tankar, medan Daniel af sina raska hästar, hvilkas hofslag framkallade gnistor ur stenläggningen på Plaza Victoria, fördes till det der belägna palatset. NIonpE KAPITLET. Ännu något mera om balen. Då Daniel inträdde i balsalongen, dansade Florencia just en kadrilj, hvarföre han, som vi sett, närmade sig sin kusin. Fru de N. besvarade temligen kallt Daniels artiga helsning, och denne, utan att inlåta sig i samtal med den gamla frun, bjöd Amalia armen och spatserade med henne genom salongerna. Har du talat mycket med det der fruntimret?? sade han. Nej, men hon har talat utomordentligt mycket vid mig.? ?Vet du hvem hon är?? Ja, fru de N.? ?Nej, fru de N:s rran.? ?Hvad?? PMan säger att dessa makar blifvit metamorfoserade, så att hon är han och han är hon.? Ja, hvad min nya bekantskap angår, så är jag i sanning frestad att tro det hon är han. Det är den okufligaste unitaria, den stoltaste porletia som jag någonsin sett. Hon måtte yttrat någon bitande qvickhet till dig. I då jag kom, efter du skrattade så hjertligt.?