Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 2

STOCKHOLM den 7 Juni. Ett bref till Alexander EE. I sednast utkomna numret af Kolokol änder Alexander Herzen följande öppna oref till ryske kejsaren. ?BSire! Ödet ha: t.äffat er med ett grym! lag. Det har på ett strängt sätt erinra r att, trots den heliga smörjelsen, hvarken i eller medlemmarne af er familj äro unlantagna från den allmävna lagen. Det ar märkt er med både eggen och baken ff sin kni, då det beröfvade er en af edra söner och utspridde besynnerliga rykten om ans broder. Till de tusentals polska familjer, om äro örsänkta i smärta och beröfvade sina sörer, har sällat sig ännu en sörjande familj — nemigen er, sir. Och likväl är denna sistnämnda ännu mycket lycklivare än alla le andra, ty man skall icke håna d:ss smärta. Bland oss, som äro fiender till er makt, skall icke finnas ett hjerta eller en själ nog hårda att väldföra sig på er sons ikkistr, att rycka sorgdrägten f hans moder eller syster, att neka familjen hans kropp och förbjuda att fälla tårar på hans orat... tt, med eit ord, göra något sådant, som edra Murawiewar gjort och ännu gör: i Polen. Det finnes i det menskliga lifvet upp höjda och högtidl ga ögonblick, då menniskan frigör sig från de dagliga bekymren, rätar ut sig i sin fulla längd, skakarat sig stoftet som betäcker henne och lifvas på nytt. Den troende menniskan — beder; den, scm icke har någon tro — tänker. Men dessa ögonblick äro sällsynta och komma icke åter; och olycklig den, som låter den försvinna utan att drag: nytta utaf dem. Ni har kommit till en af dessa timmar, sire — begagna den. Hejda er under bördan af den förfärliga olycka, som träffat er; medan ert sår ännu blöder, be grunda — utan er senat eller er synod, utan edra ministrar eller er stab, begrunda ensam det förflutna, öfvertänk, hvar ni befinner er och hvart ni går. Om förlusten af en son icke är i stånd att väcka er och rycka er ur den brusande och illusoriska medelpunkt, der er börd ställt er, hvad kan väl då väcka er? Förlusten al er tron kanske, d. v. s. den tomhet och den ledsnad, som alltid åtfölja ett dylikt enklingskap? Ett så sentida uppvaknande skulle kunna vara helsosamt för er, men det blir ofruktbart för de andra. Men dessa andra äro, då det är fråga om er, hela det ryska folket. Detta är den ktevekelsegrund, som oemotständligt tvingar mig att åter skrifva till er. Mitt första bref var icke gagnlöst (år 1855). Detsjelfmanta glädjeskri, som nådde ända till er träån den frivilliga landsflyktens aflägsna trakter, rörde er. Ni glömde för ett ögonblick, att min rang icke berättigade mig att tala med er. En fri mans språk var då en nyhet för er, och ni insåg, att dessa ord uttryckte en uppriktig kärlek till Ryssland. Då skickade ni ännu icke utopierna till straffängelserna eller fäste menniskotanken vid skampålen. Det var er regerings smekmånad, och den slutade med hela er dynastis största handling, böndernas frigörande. Efter att ha segrat, kunde galileern (anspelning på en crtikel i Kolokot efter böndernas emancipation) icke draga vinst af sin seger. Ni kunde icke hålla er qvar på den höjd, dit manifestet af den 19 Februari lyft er. Ni vacklade, ni hade en dålig omgifning, man drog er med sig... och ni nedsteg från er piedestal vid skenet af en marknadsbrand, stödjande er på den hemliga polisen och lejda tidningsskrifvare. Rädslan förmådde er att tro på ett dumt förtal, och ni har icke en gång begripit, att det var förtal, då alla edra inqvisitioner och alla edra inqvisitorer, efter att i ett års tid ha satt i verket alla godtyckliga medel och åtgärder, öfver hvilka den ryska polisen förfogar, måste afstå från att finna en enda brottslig. Ni var rädd för några tidningar, i hvilka det ryska ordet, kännande sig befriadt från sina fjettrar efter trettio års tystnad, öfverskred de af censuren utstakade gränserna. Ni uppskrämdes af det alarmrop, som de tidningar upphäfde, hvilka blifvit besoldade härtill af edra ministrar, ni darrade vid dessa samma rådgifvares röst, hvilkas egennyttiga råd förkastades i frågan om böndernas frigörelse, och ni började striden mot den unga generationen, en strid af den råa styrkan, bajonetterna och fängelserna mot exalterade ideer och inspirerade ord. Er företrädare förde krig i Polen mot barn, ni för krig i Ry-sland mot unge män, hvilkas brott är att ha trott på er, att ha på edra organers ord trott, att en ny tidräkning började för Ryssland. Sire, ni började blekna på samma gång det sista skimret af denna olyckliga brand bleknade; från och med denna tidpunkt bli edra drag konfusa, ni ryggar tillbaka till andra linien och i ert ställe se vi ånyo ett system af motstånd och förtryck uppstå, hvilket är oss alltför väl bekant och som icke respekterar hvarken individerna eller lagarne; er fars system, nu förstärkt med en hel här af retorer och bödlar, som läta strömmar af blod flyta, och i främsta rummet ryskt blod! Med hvilken förfärlig börda har ni icke belastat ert samvete den dag, den för Ryssland sorgliga dag, då ni, gitvande efter för en panisk förskräckelse och förmådd af er omgifnings förtal, öppnade för er blodsvägen och då ni, hvad värre är, gaf edra genera ler rättighet att utgjuta blod, likasom om ni icke hade vetat, hvad de äro i stånd att göra ! Har ni kunnat sofva i ro de nätter, som följde på Anton Petrovs, Arnbholdts, Slivitskys och så många andras afrättningar? Har R—— RR a a a AA a ae