Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 2

RA skjuta en man i Nijni på en simpel misstanke och en annan i Kiew för väldsamheter och ett plumpt svar? Ni har ej kunnat blifva van vid mord och att med leendet på läpparne utsläcka menniskolif likt karnavalslampor — det ligger ett och ett halft sekel mellan er och Peter I. Det förflutna är stumt och autokratien kan j tvinga det att tala på nytt. Man uppicker icke de döda. Godtgör då ert sel inför de lefvande och afstå på er sone graf från blodsrätten. Återgif oss vår stolthet, laga så, att vi kunna säga till oss, att trots vår lagstiftnings råhet ser man icke dödsstraffet figurera deri, och att bödeln hos oss icke visat sig mer än en eller två gånger på scklet såsom ett olagigt undantag. hvilket uppfyllde hela gentråtioner med skam och förfäran. . Betänk huru mycket er ställning hor förändrats efter den dag då ni uppsteg på tronen. Då behöfde mi blott taga ett steg och man följde er frivilligt, då frigaf ni bönderna, och alla menniskor väntade endas: godt al er — och ni jordfäster det förflutna.. I dag är allt dystert omkring er; alfa rerna gå illa, det är brist på penni laudet är uttömdt, de unga gå i fängelserna, folkets upplostrare gå i längelserna, man hänger och skjuter på fästningsvallarne — och ni jordfäster er framtid. Ja, sire, ni har kommit till den stund, då ni måste väla mellan två vägar... Er sons graf öppnas framför er såsom en sträng varnlug. Bestäm er utan att afbida ett nytt slag det blir måhända för sent då; och kanske skall detta nya slag bli alltför våldsamt. Ni ser tydligt och ni kan icke dölja, aut den gamla maskinen, nedrostad och utnött, konstruerad af Peter I efter tyskt mönster och af tyskar inpassad på Ryssland, duger numera till ingenting. Ni ser, att det ej längre är möjligt att föra ett folk af 70 millioner menniskor säsom en infanteridivision. Ryssland är ej mer en orörlig och tyst bataljfront. Det finnes persouer som tala, som tänka, som äro mn öjda och som ha skakat på hufvudet med en tviflande min på Krim. Det finnes folk, som veta, att det vid Alma, vid Inkermann och vid Tschernaja icke var Ryssland, utan regimen i S:t Petersburg som dukade under. Ni vet, hvilken som dog efter allären vid Eupatoria och hvem som förblet vid full styrka och vigör efter Sebastopols eröfring och som, efter att ha hvilat sig litet, ånyv gick framåt. Ni har sett allt deta med egna ögon, och ni tror, att ni gjort Ry land belåtet genom att ersätta bränvinstörpaktningen med skatten på spirituösa drycker samt nationalkonsiliet (Zemski Sobor) med edra provincialnstilutioner? Om ni tror detta, är det derföre att ni ej känner hvarken hvad Ryssland lider at eller hvad det vill. Och huru ekulle ni kunna få veta det? Pressen är ej fri, och ni läser föga föröfrigt. Ni ser endost edra tjenare, som bero al er och som ljuga för er. Ni öfverlemnar åt stret! de sjeltfstän diga män, som öppet höja rösten. Dethar funnits en man, som var öfvertygad att ni vill Ryssland väl, en ung, ädel, ren man, som brutit sig väg ända till er; år 1559 uppdrog ni åt Orloff att på edra nar omhulda honom, och 1863 hade ni ka honom i en fängelsehåla, der han ännu a vaktar sin dom. Denne man är SernoSe!oviewitsch. Det var en gång en bonde, som trodde å er och uti er såg sitt ideal af en ezar: 1 sin fenatiska öfverspänning ekref han ti!l e ett bref, varmt och öppenhjertigt, der han talade till er om folkets b hof. Han skref deta bref från London och lemuade det jelf i e ra händer: ni skickade honom till gufvorna. Ni har med exempellös stränghet dömt den ende anmärkningsvärde publicist, som år tid frambringat. Och vet pi hvad Tehernychewski skrilvit? Känner ni hans åsigter, i hvad afseende de voro farliga eller brottsliga? Kan ni svar: inför er sjelf på denna fråga? Det är omöjligt att ni kunnat förstå något af den absurda skrifvelse er senat lemnude er. Det är påtagligt att det erfordras klarare och mäktigare stämmor för att fverr bullret af de trummor och trumpeter som omgifva er samt höras bortom edra lilsarden. Hvarför döljer ni då sanningen? Hvarför roar ni er med a t bedraga er sjelf och envisas att, utan folkets bjelp, utan det fria ordets röst göra flott Peter I:s strandade farkost? Gör h ad ni vill, a kebusera eller utdela dekorarioner, skicka folk på galererna eller gif dem dan-tione , häll med Murawiew och bans ryska bödlar eler med tyskarne och d ras civilisatörer i Östersjöprovinserna —! ni skall dermed hvarken bevara eller ätergifva envåldsmakten dess obefläckade renhet på Nikolai tid. Ni är starkare än edra företrädare; men om ni är starkare än de, så är det genom befrielsen. Ert förbund med folket bör icke förblinda er. De kronor af sädesax och fältblommor, som städernas äldste och styresmän erbjuda er, dölja farliga taggar och frön till plantor, som kunna bli sorgliga för er makt. Om ni. närmat er till folket, så har det icke skett i den upprätt hällande idtens, utan i den revolutionära principens namn; i beräkning på adelns demokratiska nivellering och åkerbruksintressets erkänsla för jordens fördelning, har ni sökt upphjelpa Peter I:s slitna purI pur genom utt fodra den med Pougatchetts kaftan. Blicka rakt och djerft ned från höjden af det Mont-Blanc, der ödet ställt er, sedan ni törst likväl skingrat det moln af korpar som samlats i ert palats, så skall ni se att ni, genom att kryssa mellan ett officielt framli