Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 2

a DD rs ningen hastigt fullbordade med ers iklädde sig sin rik ing. Rågame sköto ned fart i viidret, n och Tiljekonvaljen slego ut sina blommor, 0 h syrenernas redan ade att antaga en ljusare der månaden; och naturen nästan nperaturen sjönk hastigt, och den grön:ken befanus en morgon till och med höljd med snö. Den kyliga väderr 1 förening med riklig i och gl . ihållande ordlig med en gans vattendrag Plantor och ny landtm Depå följde syrm, starp nattirost, 3 ych här och he topparne al jen Man hopp skall var stone haft ut den I Sedan gårdar mt en kl welgen lofvar vack: en alstrade vi äter en mildare luft i den stundande pingstmel, iia aiseenden blifva den i alär hatt i Dalom, fs den 31 M kd här haft ma och ken på sednare tiden med ymnig nederen iör jordFrån Ileraös Efter det vi klura dagar. har bg ändrat sig till kall hörd al regn, hvil rukaren vari dt. Sådden pågår som bäst. dock ingte innu på s fnnas. Såsom ovarr käför arstiden berättas af isande, att i Helginligt socken fallit 6 och i SolIefea 3 tums djup sms säfven här har snöat och haglat, fastän obetydi Prån Carlstad sk ohne veckans ovanÅigt kyliga och stormi iga ärer flere turhs djup snö dalen. v tu me Hersta Vd raland ifves den 35 Ju Fri I Regn, hvarefter jor I fallit och vederqvickt den I garnes köld Itationen. I går vatten till och med bel en och kölden torde 1 wda på den ännu länge örstat. har idag gewon de sednaste daä1 storm rikt illa ä garne. Från Ystad skrifves dån 3 Juni. n tva vi ändtligen erlörd, som börja hh sedan Etter en lång tids vänta fått en temligen ymnig new li natt med ett stri i nr I duggat wuren har I termometern ha I lagarne. medan nätterna va j hettan i Maj torde komman g Juni. ta arka — Ytterligare en opiniasytkring från presterI I skapet i representationsfrean.A Vid reformmötet i Aby i Skåne du 3 kistl. Maj uppI trädde bland andra talae född reformen al ven prosten Brock i Ösjö, s fö ffliga aniörande vi ti ingen på t tvilvel bar d ndel uti den andliga ch rater artill värt jär and kar kommit. At presteståndet har vrit plisttroget, såväl som något af nden måste al hvarje sannin ifras. Men icke desiomindre har dt bluvit tidens kraf, at teständet uppgilva sin skrilvenhet. Ceh ? Jo, dels neriöre, alt ingen sjelfrändig svensk semhällskl i stort kan mera a befinna gZ i det andliga omymighetstillstånd, att m ensaenas ödvändigt vilko ullbörliga bebandlivg, !cis deriore ut det allmänvua förtroendet ra är de enda j berättigade vilkorer föuuoranGet af and salan inom den rådp i de riksförsamlingen. om en I on Im pt did re Ipresertation s krar. utt den frögan väl skilie ; kuoua till en tid nunodanskjutas, men de kan aldrig iciukomligt falla Jag för mi ringa d sr det icke välbetänkt att möverka till den riksvigtiga och framtidsigra i 3 unlanjutande; ty ståndsprvilegierna, hvtikialltid i mer eller mindr mån existera jå andra lendsmäns bekomad, ärv och alitva alltmer en nagel i Qat på eu sjeltstindig nation. Mätte vi dåhellve vara villigt au nedlägga vår sjelfskyfveuhet såsom et: af, godt hjerta givet oRr på fäderneslavlets altare, än att med wrt motstånd gjuta ny olja på missnöjets ed. or iNe vi nu vänd: vara blickar till rägan I 1 t hvad haf to nuvarande repre ska mycket, om ma, -t mindre, än son kunnat och bort vinas, och i ett afseende. nägot som säkerlign icke hade kommit preete erekapet till del, om det icke utgjort ett tänd. Att p pet har kommit uti! ndt förhållade till de öfriga samhällsklasser, undeplist or ett stundom visserligen icke gramlaga anta! i pressen ; att dess z nån fallit och likgradigt de rmed dess i.flytande ; att riksdagarne lemnat vittnesbörd hurusom mycket blifvit beslutadt till kyrkns undergräfvande tvärtemot presteständer ögtidliga protester, och aft mycket som kunat lända till kyrkans ilfärd blifvit af ukedagen ogilladt kanske just derföre, att notioneraa härom utgålt från presteständet att slutligen mänga ädla krafter, som bättr kunnat användas, bli vit för alltid bruna till följd al ett för känsliga sinnen srande medvetande, att se sina ädlaste bemölanden icke blott motverade, utan iälver inför allmänheten vanställda: — se de den vinst Sverges prestestånd skördat åt sig sjelf och sina kommitteater: och den vinsten är i sanning icke afundsvärd. Men, försvarare våra egna delar: vi väl vunnit genoa sentationss ät? J så vill säger min, kyrk n måste hafva sina rks dagen: som presterna ä kyrkans målsmin, så böra de icke rygga tillbaka för sin egen beqvämlighets skull, när kyrkan fordrar det oilret al sina målsmän. N äl! om detta päsiående hade tull sanning fö så skulle jag vara den s som ville päyra att presteståndet skulle uppgilva sin urvarande represeptationsrätt. Men hvad är det som uf prest-ständet skall på riksdagarne försvaras och bevaras? År det kyrkaos besännelse emot kristendomsfiendtliga riksd:gsmän ? Är det kristliga troslifvets förfall, som på riksdagarne skulle blifva föremål för ölverläggningar och beslut? Vore det så, då skulle dei i sanning komma utt stå illa till med både trosbekännelse och troslif, om de skulle komma att bero på en votering, till och med uti vågot förstärkt utskott. Det är icke på riksdagarne, utan inom församlingarne, som presten skall bekämpa motståndet emoi krietlig lära och kristligt letfverne. Guds ord är det enda krafuga vapnet emot ordets fiender; alla andra äro och förblifva vanmäktiga. Kyrkans trosbekännelse har sitt stöd längt uppöfver riksdagsdebatterna. Vill man äter tala om kyrkans författning Ach kul meadmifves Akatinendt att hur