Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 2

rera i Entre Rios eller för att organisera sig på Cordillerna, sjeliva påskynda denna S:t Bartolomeinatt. Förskräckens icke, mina vänner; då det är fråga om en revolation, frambringar alltid hvarje misslyckadt för motsatsen till det önskade resultatet. Mördarne tro sig säkert kunna träfta oss, sedan de förs! kufvat värt mod genom förskräckelsen, genom de förfärliga och ibållande hotelser, som hvarje dag itrån predikstolen och genom pressen slungas emot oss; men om dolkarne höjas för tidigt, och om dei stället att träffa ett folk ut blott förskrämda individer, finna ett förenadt och mäktigt folk, då skall rädslan och förskräckelsen inverka på mördarne sjeliva, i stället för, som de beräknat på offren. Det gilves ögonblick då det säkraste medlet att omintetgöra en politi plan är art påskynda gången af dess utveckling. Jag, som med mitt namn och min heder köper mina fienders hemligheter: jag, som, med hjertat sjudande af vrede och förakt, lägger min hand i mördarnes blodbesudlade händer, jug skulle va rdig atv med mina egpa ord reta deras förgifiade själar, jag skulle kunna uppmuntra dem till brott och mord, om jeg trodde att dessa samma brott skulie vända de förtrycktas hännd emot dem. Ty den cag, det ögonblick, då en modig man vid dagens ljus, vågar stöta dolken i en af mordenglarnes bröst, detta ögonblick, mina herrar, skell vara tyranniets si sta stund. Det förtryckta iolket beht blott en man, ett segerrop, eit ögonblick, lör att öfvergå från slafveri till frihet, från overksamhet till handling. Daniels anlete strålade of hänförelse; hans ögon blixtrade, hans läppar brunno putpurröda. Allas blickar voro fästade på honom. Erdast Eduardo, som tänkte djupt och klart, och hvars karakter var på en gäng hö modig och öppen, satt likväl likgiltig, me armbågen s och handen Ja, en fö de yngre i gsint, till utseendet; 1 d mot bordet d?, sade en af förbund i dag