Aftonbladet – 2 juni 1865, sida 2

Rö 2 UC Vv DARIA NR ELVA TEVAR få VII: Bref från Danmark, Köpenhamn den 30 Maj 1865. Alla äro här upptagna af de nya valen till riksrådets folkeibing, hvilket idag för siggår. Ehuru en särskild allians tyckes vara ingången mellan hemtyskarne (Åugu stiföreningen) och bondevännerna, ser det likväl ut som om valen skulle utfalla till förmån för det nat onelt-liberala partiet. hvilket understöder regeriugen i sträfvandet an genomdrifva det hvilande grundlagsförslaget. Detta hur dock, till och med om det antages af riksiådet, en lång och besvärlig väg att tillryggalägga, då det skall antagas på tre riksdegar, innan det med konungen: samtycke kan bli upphöj t till grundlag. På riksdagen, sådan den nu är sammansatt, skal: det bli omöjligt att genomdrifva förslaget i dess nuvarande form, och regerin gen tänker derför också på att upplösa riksdegen, såframt valen till riksrådet utfall till dess förmån. Men det är tvifvel under-); kastadt, om regeringen kan hoppas segt vid de eventuella riksdagsvalen, då bond vännerna, ifall det lemnas dem tid dertill äro mästare i att agitera. Härtill kommer at folkets sunda förstånd småningom skal resa sig emot den förfärliga förtattnings oreda, som regeringen, understödd al de doktrinära (nawtionelt-liberala) partiet, ha: ås adkommit genom att införa två förfatningar i Danmark. Folket skall, när de väl får ögonen öppna härför, komma til insigt af, att det är meningslöst att låta den gemensamma författningen ega bestånd, efter det gemensamheten upphört genom Slesvigs afstå ende. Om bondevänuerna bade uteslutande hällit sig härtill, skulle deras seger vari säker, men de ha sjelfva bortfuskat saker genom att gifva sitt samtycke till att dev gemensamma författningen af den 18 Nov 1863 omskepades till en gemensam författning för konungariket Danmark. Men jag vill icke påga edra läsare med allt det författni gsprat, som vi, hvilkt lefva midt i striden, icke kunna undgå av höra. Det värsta är att folket, som nu I femton år icke hört talas om annat än för fattningsparagrafer, småningom förslöas, oc! att derigenom en säker väg banas för d. absolutistiska planer, som näras inom hot kretsarne. Då det i Januari 1864 var fråg: om att konungen, till följd af förtroliga aftai med hfvet i Wien, skulle gå till Dannevirke, ställa sig i spetsen för krigshären och prokla mera Schleswig Holstein i personuluniou. strandade denna plan derigenom, att en a generalerna förklarade, att man icke kundc lita på hären. Och detta var då sannt men det dröjde tyvärr icke många veckor, innan man, tack vare generalernas bemö danden, tryggt kunde lita på hären, seda man tltörst hade försvagat dess mod oci dölvat dess stridslust genom återtåget frå Danvevirke. Så gär det nu med folket. Ännu kan hofvet icke lita på folket, men de: vid kan komma, då detta, uttröttadt genon ideliga riksrädsoch riksdagsupplösningar. genom hetsiga partistrider och oafbrutr: agitationer, med glädje kastar sig i absoluusmens armar och afstår friheten lika lät. som det afstod striden för sin nationalitet. Detta borde man ha betänkt, då man, för utt åvägabringa en författningsförändring rv! wvifvelaktigt värde, inlät sig på den absurditeten att införa två författningar och fyra lagstiftande församlingar i konungariket Dan mark. Det hade varit mycket bättre an behålla grundlagen af den 5 Juni 1849 mec alla dess företräden och brister, än att är hela friheten i fara, blott för att litet jemkv på författningen. Just då jag skrifver detta, erfar jag att valen blifvit slutade i Köpenhamn. Hä. har det nationelt-liberala partiet vunnit ev lysande seger. Blott i två af hufvudstaden: ätta valkretsar hade Augustiförenipvgen upp -tällt kandidater, nemligen generalmajoren Harbou och grefve Raben. Den förstvämnat blef mottagen med ett förfärligt byssjandt och hvisslande, då han på gifven anledning förklarade, att han ansåg f. d. ministern Aelizen för en hederlig man och SchleswigHolstein i personalunion för den önskliga ste lösning af striden med Tyskland. Han är säledes, ehuru född i Köpenhamn, en äkta hemtysk och förtjenade falla. Vid va let genom händernas uppräckuing erhö. han icke heller mer än 3 eller 6 röster, hvaraf man finner, att Augustiföreningen icke råder öfver synnerligen stora krafter, åtminstone icke i Köpenhamn, som dock är dess hufvudhärd. Hall hade, fastän han ännu är mycket svag, personligen infunnit sig såsom kandidat i Fredriksberg, hvilken kr ts han representerat lika länge, som vi haft en fri författning, alltså i 16 år. Augustiföreningens kandidat, höiesteretsassessorn Möller, hade dragit sig tillbaka före valet; men han uppträdde såsom en ifrig interpellant. Häraf bade han likväl icke mycken glädje, ty valmännen ville knapp låta honom få ordet med sina hemtyska äsigter. Från provinserna ingå efter hand underrättelser om allt flera och flera val. Efter uvad man kan märka, ba dessa i det hela utfallit till det nationelt-liberala partiets förmån. Danmark har i dessa dagar förlorat en af sina snillrikaste vetenskapsmän, konferensrådet Thomsen, hvilken är den förste som bragt den förhistoriska fornforskningen i system genom sin bekanta indelning af i jorden funna saker, hvilka han hänförde till tre stora tidsåldrar, stenåldern, bronsåldern och jernåldern. Denne man, som Tscherving i sin cynism kallat en gubbe, eom lekte med lappri, var heli och hället autodidakt, och när man vet, huru svår: det år att i ett land sådant som Danmark göra